...eller? Jag och Per hade ordnat med barnvakt åt Bonnie och sen stack vi iväg på invigningen av en tredje restaurang i kedjan Vapiano. Herregud vad sweet det är att få hänga lite på tu man hand med sin käraste, bästa snubbe. Fnissa och prata om sånt som inte är Bonnie-relaterat eller gäller problemlösande vardagsbestyr. Synd bara att jag skulle bli så sabla på pickalurven. Som ni ser kan jag knappt stå själv. Eller hålla ögonen öppna. Per får bära mig, stötta mig, för att jag inte ska dråsa omkull fullkomligt. Man ser hur jag liksom måste kämpa för att inte somna på fläcken där framför fotograferna. Allvarligt. Här är man ute och minglar. För en gångs skull. Känns ju helglammigt och megafestligt. Blir fotad av Stureplan. Och slutar så här. Som något slags praktfyllo. Med kläderna lite kors och tvärs. Ett krispaket. Nervvrak. Problemområde. Sue Ellen, 2010. Och fullkomligt oskyldig till allt det där jag ser ut som. Asså. Jag hade inte druckit en droppe. It's the God damn truth, damn it!
