Helgen! Här kommer den! Fredagar: det gäller ju verkligen att göra det bästa av dem, för att vänta till kvällen och köra igång myset är liksom för sent. Iallafall för mig som ofta är kvällstrött. Därför har jag infört regeln att fredagar är lilla födelsedagen. Det betyder att man är lite extra snäll mot sig själv, säger mer ja än nej, men kanske nej till sådant man i vanliga fall sagt ja till för att man kanske borde. Bara att vakna på fredagen och veta att idag är lilla födelsedagen, är en bra känsla och start. Man petar bort onödig oro och gottar sig i lite unn. Som inte behöver vara så mycket. Kanske tar man rulltrappan fastän man borde vara hurtig och gå? Större gester är förstås också välkomna. Fredagen började som vanligt med att jag och Per spelar tennis en timma, och slutade några timmar senare med indisk hämtmat, brasa och briotåg! Lördag var Rios stora dag. Snart fyller hon 8 och idag skulle hon ha fyra kompisar över på sleepover. Vi började med att gå till Color me mine och måla porslinsfigurer, sen åkte vi hem, åt pizza och tårta och sen spelade barnen in en film ihop som Bonnie och Rio skrivit manus till kvällen innan. Bonnie filmade och regisserade ett gäng hyfsat speedade 7-åringar - det är nästan ofattbart vilken ljudvolym och tempo en flock små barn på kalas kan vispa upp alltså. Söndag och vi behövde kontrast till tårtmaraton och barnkalasenergi. Dessutom var det hög tid att prioritera vår lilla hund Goldie. Vi åkte till en hundstrand i Long Beach. Har bara varit i Long Beach ett par gånger innan, men nu fick vi verkligen se hur superfint det var när vi åkte runt en sväng. Att jag alltid vill flytta till alla ställen vi åker till är hela familjen medveten om. Det kommer liksom på köpet med utflykter. Jag flyttar in i tankarna, googlar nyfiket huspriser och funderar på hur livet skulle se ut om vi bodde här i stället. Det är förstås ett sätt att dagdrömma och ingen i familjen tar riktigt det här snacket på allvar längre, men allvarligt undrar jag ibland om jag någonsin kommer sluta vara sån här? Älska förändring och att tänka på vad som finns bakom nästa krök. Kanske landar jag till slut på en plats (jo, alltså sommarstugan är min sån plats, den villl jag alltid till, men jag tänker att det är så kanske just för att det är vår sommarstuga?) där arslet bara liksom fastnar och aldrig vill flytta på sig? Fram till dess fortsätter jakten! Och med det sagt menar jag alltså inte på något sätt att jag är missnöjd med livet hur det är nu. Bara att det är kul med förändring och att flytta på sig. Att jag samtidigt är svinsentimental gör det här ständiga framåtsträvandet lite extra komplicerat. Aja. Där fick ni en liten terapisession från mitt håll på slutet också! Analyser och kommentarer mottages gärna!
