Tredje ungens födelsedag var det i fredags! De ligger som ett litet pärlband på hösten, barnens födelsedagar. Och sist ut av dem är Remy! Och nu ska jag ju enligt tradition skriva ett litet kärleksbrev till mitt barn här i bloggen, för så gör jag när de fyller år, men jag väntar någon dag med det, för jag vill först bara påminna om en annan sak: Det här med julstress hörni! Det struntar vi i. Typisk grej som finns för att vi pratar om den som en självklarhet. Vad fan har vi att stressa över? Egentligen? Känns saker och ting övermäktiga och är det ju bara att vrida ner tempo, nivå och förväntningar, för vad än julen är och har utvecklats till så var det väl aldrig meningen att den skulle bli en belastning i allafall? Jag tänker att oavsett situation så är väl julen och den lediga tiden vi kanske får, ett perfekt tillfälle att göra som mina hundar är experter på: krulla upp sig på en mysig plats och bara totalnjuta av nuet. Tänka varken bakåt eller framåt utan bara finnas i stunden och vara helt nöjd med det. Vill man vara ensam, med släkt, fira massor eller inte alls. Satsa stort och misslyckas med cheddarbollarna och skinkan (som jag idag) eller inte satsa ett jäkla dugg. Man får liksom inte låta ord som julstress bli ens liv? Sånt jäkla dumt påhitt när vi gör så där. Skapar problem och jobbiga känslor som inte behöver finnas när vi har en så fin möjlighet att varva ner, ladda om, se över, se inåt. Så. Stressa inte nu. Allt är bra. Allt blir bra. Hörs snart och god jul!
