I natt sov jag sju timmar i sträck. Sju timmar, tänker ni, är väl inte så där apmycket. Och det är det ju inte (även om det inte är illa alls (och nu får ni som är 23 och barnlösa panik och tänker ve och fasa, ska man alltså behöva komma till en punkt där sju timmars nattsömn är mycket, och ja, det ska man. Om man planerar att skaffa småbarn) men det där sträck som är grejen. För i natt sov de av någon anledning kvar i sina sängar, och jag vaknade av mig själv klockan sex och var pigg och glad. Bonnie har alltid kommit traskande till oss på natten. Jag var själv en sån där som lallade över till mammas säng tills jag typ var sexton och flyttade hemifrån, så jag förstår verkligen behovet. Eller längtan. Att man vaknar, känner sig lite vilsen och vill vara nära någon. Men den senaste tiden har Rio, som alltid sovit mer som sin pappa - som en stock, tolv timmar på raken utan att blinka - också börjat komma knallande. Så då vaknar man först när den ena kommer, och sen när den andra dyker upp. Jag säger man, men menar egentligen mest jag. Per är som sagt en stocksovare, och jag är typen som ofta har svårt att somna om när jag vaknar på natten. Så då ligger man i mitten, mellan barn ett och barn två (ligger de bredvid varandra flyger de på och trasslar in sin i varandra i stället, så det funkar inte riktigt), och har en uppskattningsvis 15 centimeter bred remsa att sprida ut mig över. Bonnie och Rio däremot känner sig genast vid ankomst enormt hemmastadda och fäller ut sig som två små rara fälgkors. Och så går minuterna och jag försöker göra det så bekvämt som möjligt på min lilla rand medan de två fälgkorsen turas om att typ mula mig i ansiktet med sin blöja respektive gräva som en spårhund med fötter och händer mellan mina lår, där hon av någon anledning vill ha sina kroppsdelar. Och allt jag kan tänka på medan all denna galenskap händer är Gry Forssell. Gry Forssells säng. Jag hallucinerar och fantiserar om Gry Forsells säng. Som hon har berättat är två stycken 120-sängar med en specialsydd 240-centimeters bäddmadrass över. Så att både föräldrar och nattvandrade kan sova gott tillsammans. Vilken jävla dröm. Gud vad jag vill ha en sån säng. En säng som täcker hela sovrummet, och massor av täcken och kuddar på den. Så kan de hålla på och sno runt och klättra omkring bäst de vill sen. Och jag ska ligga på säkert... 50 centimeter och bara ta plats.
