Alltså jag är verkligen för störd med det här med flygeriet. Så fort jag kommit av ett plan, även vid kortaste mellanlandning, känner jag att måste höra av mig till Per, mamma och systrar och lättat meddela att "DET HAR GÅTT BRA! JAG HAR LANDAT OCH. JAG. LEEEEREVER!!!!!!" Som om det här med att kliva in i ett flygplan är att utsätta sig för en fifty-fifty-risk att någonsin komma levande ut igen. Som om jag varit i djunglerna i Nam och efter två år utan ett pip och alla trott att jag är död - plötsligt hör av mig igen. Responsen brukar inte alls vara på samma nivå utan mer "eh...jaaaa?" hos den som svarar. Nu ligger jag nedbäddad en stund på mitt rum på härliga Grand central i Stockholm, snart dags för ett par möten. Lika bra att hugga tag i de här jobbdagarna direkt!
