Det var helt fantastiskt att springa Midnattsloppet. Faktiskt. Regn i ansiktet. Bästa musiken på hög volym i lurarna. Kämpande medjoggare, påhejande publik och en makalös stämning. Jag kom i mål på 57.38 - precis under mitt mål att klara det på timmen. Så värken i benen och kroppen idag påminner mig om att jag ska vara stolt över mig själv. Jag känner mig redan peppad på att springa ett nytt lopp. I vår kanske. Så att jag har något att träna mot. En annan CIssi - hur gick det för dig? Överlevde du? Hoppas du berömmer dig själv oavsett, för även om det var sjukt jobbigt bitvis - visst är det ändå coolt att ha gjort det?
