Det är min födelsedag idag. Jag fyller 35, och det känns faktiskt helt lugnt. Även om det nu betyder att jag är nämre 40 än 30 och allt det där. Det känns verkligen som att jag går på repeat ibland, för det jag tänker skriva nu är förmodligen exakt samma sak jag skrev för ett år sedan. Tur då att det finns en massa nya härliga läsare som kanske missade det förra gången, och ni andra får helt enkelt se det som en tradition: Min födelsedagsutläggning. Jag älskar nämligen att fylla år, och skäms inte en sekund över att jag som ett barn liksom vältrar mig i den här dagen, som känns som bara min alldeles egna. Vet ni varför? För det första; att fylla år är för mig att fira sitt liv. Det som gjorde att jag efter en lång radda slumpmässiga händelser i historien faktiskt blev till. Att jag får leva, vara frisk och lycklig. Det är sannerligen något att fira. Och så har jag bestämt att på födelsedagen är det fri lejd att bara tänka otroliga tankar om sig själv. Lyfta sig själv till skyarna och inför mig själv (alltså, jag går inte omkring och skrävlar högt om det här, där går gränsen) prisa allt det jag gillar med den jag är. Självkritik är fullkomligt portförbjudet den här dagen, det finns bara utrymme för den här mulliga egomassagen jag håller på med. Idag firade vi med presenter och frukost på sängen, innan vi åkte till ett av mina favoritställen på jorden, El Matador beach i Malibu. Ostron och hummer-Cobb sallad på Geoffreys med utsikt över havet och ett par glas Chardonnay till det blev en perfekt lunch denna väldigt varma och vackra dag i Kalifornien. Nu hoppas jag kunna lura ner Per i sängen så att vi kan klämma ett avsnitt Breaking bad på Netflix, och i och med det får jag nog säga att dagen känns alldeles perfekt.
