Härom dagen dök det upp en liten (vänlig och mycket fin, så är det ju faktiskt nästan alltid här och det är jag så glad för) diskussion i kommentarsfältet som kortfattat handlade om samarbeten och er och min inställning till dessa. Jag menade att från min sida kan jag bli lite tjurig när folk ba buuuu så fort jag gör ett samarbete i bloggen, men samtidigt tycker det är rätt najs att hänga här (och på andra ställen, får man anta) utan att behöva betala något. Jag kan ju inte skriva gratis, menade jag? Och sen har jag tänkt på det där och haft en liten klump i magen och oroat mig för att det kanske uppfattades som att jag egentligen vill vara någon annanstans, göra något annat, men inte detta. Inte blogga. Inte om jag inte får betalt iallafall. I nästa tanke bannade jag mig själv och min egen kvinnofälla som ändå lite någonstans skäms över att jo, klart jag vill ha betalt för jobb jag gör, även om den är bloggen nu varken är det snyggaste man sett, det smartaste man läst eller det mest bildande i bloggväg. Det är ju kanske iallafall trevligt? Och inspirerande emellanåt? Men så bestämde jag mig i allafall för att landa i ett litet kärleksbrev till er. Jag älskar att ni hänger här. Att ni kommenterar, tycker till, är där i det tysta eller bara dyker upp ibland. Det är en fin liten gemenskap som jag hoppas ni känner inte bara är envägskommunikation utan att den här platsen även om det nu är jag som skriver till stor del skapas av oss tillsammans. Med det sagt så ja, efter drygt 15 års bloggande med inlägg flera gånger i veckan så har det absolut funnits stunder när inspirationen trutit. Och det kan jag lova er att det inte är inte precis en fet lön som fått mig att ända kravla mig upp ur döhålet och skriva några poster till för att till slut faktiskt hitta suget igen, nej bitvis har "lönen" varit ingenting, ibland pinsamt usel och andra gånger helt okej - utan det är NI som gjort att jag ändå stånkar på här. Vecka ut och veckan in, relationen med er och den här bloggen är en av de längre relationerna i mitt liv inser jag nu? Så tack för allt, för att ni är här och för att ni ger energi och för att ni är så snälla. Jag tycker så mycket om både er och den här lilla platsen i världen!
