[caption id="" align="aligncenter" width="414" caption="Så här fint kan klänningen sitta om man kan tänka sig att gå med sina axlar ständigt upphissade."] [/caption] Per njuter. Säger att han är gjord för just sånt här klimat. För egen del är jag klibbig flåsig och egentligen tempererad efter ett något svalade väder tror jag. Det är väl bara att kolla på min hy för att fatta att jag är gjord för att bo i Norden. Alltid kritvit. Solen biter liksom inte på mig. Idag har jag tampats med en klänning som verkar ha som sin livsuppgift att falla mot marken och på kuppen göra mig riktigt irriterad. Skavande trosor, strumpor som halkar ner, nylonstrumpor med hängande gren, jeans som skär in ni-vet-var - herregud vad det är irriterande med kläder som inte sitter där de ska. Efter ett tag blir det liksom det enda man kan tänka på. Den där underbrallan som nyps. Eller strumpan som bara ska ligga nerkorvad i skon. Eller axelbanden som bara vägrar sitta på axlarna utan hellre vilar över överarmarna. Innan dagen är slut svär jag på att jag tagit fram saxen och gjort någon slags klädpyttipanna av den här trasan som aldrig slutar mucka med mig. I curse you, dress from hell! [caption id="" align="aligncenter" width="501" caption="...men slappnar man av det minsta lilla åker den ner och blottar bikinin under. "] [/caption]
