Nu var ju planen att jag skulle sticka in på ett helt nytt spår i min bloggstil här och noggrant beskriva vad jag gör på dagarna. Men idag hände inte mycket. Jag satt i en och samma fåtölj mellan 9 och 15 och skrev på min dator. Enda utflykten gick till kylskåpet när kistan började kurra vid lunchtid. Här kommer rekordtråkig bild som bevisar allt detta, håll till godo. Sedan åkte jag till skolan och hämtade barnen. Är det inte konstigt hur man ibland kan känna att man lever nästan som i sina barn? Man mår som de mår, känner som de känner, behöver vad de behöver. Ofta brukar ju det här utspela sig på ett lite mer känslomässigt plan, men bland klaffar det även med lite ytligare saker. Hela dagen när jag satt där med datorn var jag så sjukt jävla sugen på att gå till Yoghurtland och köpa kokosyoghurt med en massa frukt på. Jag hallucinerade typ om det. Och det första Bonnie frågade när jag mötte henne på skolan var om vi inte "kunde åka till det där yoghurt-stället?". Vi gör det ibland. Någon gång i månaden kanske? Och vad skönt det känns när man är en mamma som säger ja. JAAAA! Så klart vi åker till yoghurt-stället! Istället för det gamla vanliga nej:et. Tror ni man blir poppis för det? Nej. Självklart inte. Det bråkades och tjafsade som aldrig förr på vägen dit, på vägen hem och när det skulle väljas yoghurt och man undrar ju för sig själv varför man ens gör det. Anstränger sig liksom. Återbetalningen är ju minimal. Fast nu ljög jag. Det är den inte. I själva stunden är det väl sällan man möts av den förnöjsamhet man kanske hade fantiserat om, men sen, när man stoppar om dem på kvällen och det lilla "jag älskar dig mest i hela världen mamma" slinker in som varm honung i örat. Då får sin lilla pay check ändå. Jaha? Sen då? Vi åkte hem och jag nickade till i soffan eftersom jag helt oförklarligt blev akut svintrött, hörde tjejerna leka "Frozen" på och runt mig. Har ni sett Frpzen? Är den lika het i Sverige som här? Vi lyssnar på Frozen-sountrack och leker Frozen-lekar när man får välja vilka magiska "powers" man har. Bonnie som är äldst väljer alltid "is" som är precis vad huvudkaraktären Elsa gör - kan frysa saker till is med en magisk gest med handen. Rio som är en kul typ, inser att hennes lillasysterlott är att aldrig få välja is som super power, så hon tar "bajs" istället. Så nu går hon runt och kastar osynliga bajskorvar med sina magiska fingrar och fnissar nöjt åt sitt lyckade skämt. Kvällen avslutades med bio tillsammans med min kompis Karin. Vi såg August: Osage county. Den var... ingen lycklig historia direkt. Typ det deppigaste man någonsin sett. Men Meryl Streep var förstås otrolig i sin skådespelarinsats och Julia Roberts snudd på lika bra. https://www.youtube.com/watch?v=9Hd_uO72h1s
