Brev till farmor Bonnies farmor Anita är i Florida, och jag vet att hon saknar sitt lilla barnbarn något alldeles förfärligt, så jag bad Bonnie skriva ihop ett par rader om sin dag. Hej farmor! Eller baw-wha som jag kallade dig idag när jag såg ett kort på dig. Idag bestämde jag mig för att gå upp alldeles extra tidigt. Kändes skönt att börja stöka runt i sängen redan strax efter sex. Mamma och pappa såg ut som två överkörda marsvin när jag försökte få sprutt på dem. Alldeles säckiga och rufsiga var dom. Säkert trötta som vanligt. Jag fattar verkligen inte grejen. Det är väl bara att hoppa upp? Sätta igång med att riva toapapper i småbitar och kasta i toaletten och sånt kul. Sen åkte vi till Kungsholmen för att träffa Miranda och Matilda på Öppna förskolan. Där var det himla kul. Förutom på slutet. Då blev jag för jäkla arg när vi skulle gå hem. Så här i efterhand inser jag ju att det var för att jag var trött. Men. Det är lätt att vara efterklok som man brukar säga. Nog om det där pinsamma lilla utbrottet. På Öppna förskolan, eller Öppnis som jag gärna säger, fanns en jättekul ramp. Att gå i en sluttning är det roligaste jag vet, så jag struntade i alla leksaker och de andra barnen och hängde för mig själv vid entrén i stället. Oftast gick det jättebra. Men ibland var det lite läskigt att promenera nerför ett sånt där... stup. Då var det bara att knipa ihop ögonen och hoppas på det bästa. Knipa ihop ögonen förresten är något jag gör ganska ofta just nu. Ju mer jag skrynklar ihop ögonen som små russin, desto mer skrattar mamma, och du vet ju hurdan jag är -trivs bäst när jag får vara mitt i centrum och underhålla. Så jag kniper på. Gör jag minsta sak så att mamma blir arg på mig, är det bara att knipa med ögonen så börjar hon skratta i stället. Skitsmart. Efter Öppnis gick vi ut i snöslasket igen. Mamma har köpte en ny smart grej i en second hand-affär. Det är som en mösskorv kan man säga som man trär över huvudet, och slipper bli kall om hakan. Den tror jag du kommer gilla farmor, du tycker ju om när jag har det varmt. En gång räknade mamma till inte mindre med sju lager kläder som du byltat på mig när jag skulle ut i parken. Efter lunchen var jag så trött att jag kostade på mig en riktigt rejäl tupplur. Vad mamma gjorde då vet jag inte riktigt. Jag antar att hon satt och höll mig i handen hela tiden. Ibland får jag för mig att hon plockar fram datorn och ägnar sig åt andra saker än mig när jag sover, men så illa kan det väl inte vara? När jag vaknade hängde vi en stund på bibblan och bläddrade i säkert sju olika Miffy-böcker, sen åkte vi hem. Pappa hade hunnit åka ända till London så mamma och jag åt middag som hon lagat, på tu man hand. Himla stolt var hon. Sprätte runt här som en tupp med fjädrarna i vädret och ummade och hummade nöjda utrop över den där sabla maten. Själv var jag inte imponerad. Om sanningen ska fram spottade jag faktiskt ut det mesta i haklappen. Tacka vet jag välling. På torsdag kommer mormor hit, det ska bli kul, och sen är du hemma igen. Då ska du få jaga runt mig här hemma så att du blir alldeles svettig. Du ska se mitt nya tricks - när jag klättrar upp i barnstolen alldeles själv - du kommer bli så skraj att du sätter kaffet i vrångstrupen - det blir kul det. Nu ska jag sova - puss och kram, Bonnie.
