igår var det Idol-final, det vet ni säkert, och trots att jag är gift med producenten för hela mankemanget var det faktiskt första gången jag var på plats. Och på vilken plats sen! Vi satt preciiiiiiiiiiiiis vid scenen (inte Pers förtjänst dock. Tack Peter!). Jag kunde typ nudda den där catwalken med tuttarna om jag bara böjde mig fram lite lite. Jag blir så fånigt engagerad i alla typer av musiktävlingar. Smsar och röstar som värsta fjortisfanet, och skäms och känner för att elda upp telefonräkningen och allt annat som bevisar hur jag hållit på sen. Och i vilken omfattning jag gjort det. Ovanpå en strålande final (fast herregud vad jag fick bita i min osynliga skämskudde på slutet när flickvännen vägrade gå av scenen) väntade en lika trivsam efterfest. Och idag har jag ägnat större delen av dagen åt att fira en av mina stora idoler. Eller ja. Förebild är kanske ett bättre ord. En förebild som just fyllt 90. Men mer om det i morgon. Nu ska jag ägna mig åt det bästa som hänt i mitt liv. Telia Smart. Man kan hyra film direkt in i tvn. Tror det blir Flickan som lekte med elden. Hur jävla perfekt är inte det?
