Så här chict, i sparkdräkt och toppluva, såg det ut i måndags när jag - hör och häpna - var ute och joggade. Jag har ju lite motvilligt dragit på mig något slags löfte om att springa Midnattsloppet. Och det vill jag ju göra. Egentligen. Frågan är bara när sjutton man ska hinna öva. Ja, jag vet. Det är en prioriteringsfråga. Klart jag hinner jogga, det är bara att skippa något annat. Hade ju till exempel kunnat strunta i att skriva detta blogginlägg och i stället varit ute och flåsat i detta nu. Det ska visst vara bra för kroppen att röra på sig har jag hört. Så den stora frågan är väl egentligen - hur gör man för att peta upp träning på priolistan? Alla utom jag verkar tillhöra den irriterande kategorin "asså, om inte jag får träna mår jag såååååå dåligt"-människor. Så känner inte jag. Jag kan vara världens lataste när det kommer till träning. Kommer jag alltid vara på det här viset, eller går det att ändra sig och bli en sån där som tycker att höjden av lycka är en rejäl omgång på gymmet? /Slöfock
