Jag är ingen ekonom. Fel. Jag är verkligen ingen ekonom. Vilket är lite dumt eftersom jag driver ett företag och det säkert hade varit smart att fatta... eh något av den ekonomiska delen av det. Men det gör jag inte. Jag bara betalar min skatt och min moms så som min bokförare säger att jag ska göra och sedan håller jag tummarna. Att jag säger detta är för att det ska leda fram till en historia som någon berättade för mig en gång, och som jag tänker på ofta. Särskilt eftersom min okunskap kring just ekonomi på alla plan inte sällan får mig att tänka konsprationsteoretiska tankar i ämnet. Jag fattar liksom inte riktigt hur det hänger ihop. Pengar skickas runt, runt, runt och alla verkar betala... en jävla massa? Men var hamnar allt i slutändan liksom? Okej. Den där historien. Kommer inte ihåg exakt hur det var men ungefär så här: En man kommer in i receptionen på ett litet hotell i en österikisk alpby. Han vill hyra ett rum, men innan han slår till vill han se rummet, så att han inte så att säga köper grisen i säcken. Hotellägaren säger att visst går det bra att få se på rummet, och ger honom nyckeln. Mannen lägger kostnaden för rummet, 100o kronor, på disken och går iväg. Hotellägaren, som är skyldig byns slaktare 1000 kronor, tar pengarna från disken och går till byns slaktare och betalar sin skuld. Slaktaren tackar och tar emot pengarna, men eftersom han är skyldig byns bagare 1000 kronor, bestämmer han sig för att inte behålla dem, utan går till bagaren och betalar av sin skuld. Bagaren blir glad för pengarna, eftersom han är skyldig byns sadelmakare 1000 kronor - nu kan han äntligen betala av sin skuld. Sadelmakaren får 1000-lappen men behåller den inte, utan ringer upp byns enda prostituerade som han är skyldig just 1000 kronor. De träffas och han ger personen pengarna. Perfekt!, jublar den prostituerade och tar tusenlappen innan hen går till hotellet för att betala av sin skuld. Den prostituerade är skyldig hotellägaren 1000 kronor. 1000-lappen hamnar återigen på receptionsdisken. I samma veva kommer mannen som ville hyra hotellrummet ned från övervåningen. Han har tittat på rummet, men bestämt sig för att han inte vill ha det trots allt. Han tar sin 1000-lapp från disken och går. Ja. Det är ju förstås en orimlig historia på många sätt - men ändå: Samma tusenlapp har jämnat ut skulderna ändå har inget betalats. Kan någon utveckla detta för mig? Så att jag kan fortsätta tänka på det här, men kanske med lite nya dimensioner och färsk kunskap i bakhuvudet?
