Vi är helt nerkärade i Istanbul, både jag och min syrra. En av alla tusentals anledningar att åka hit är den makalöst goda maten. Jag läste någonstans att Turkiet är ett av få länder som kan producera allt inom sina sina egna gränser. Och man äter efter säsong. Smaklösa vita meloner och lika fattiga tomater som man brukar hitta på ICA hemma är det alltså knappast tal om. Frukten och grönsakerna här smakar precis som det ska göra. Sött. Saftigt. Rikt. Himmelskt. Hotellet vi bor på är inget lyxhotell, utan ett bra, trevligt och (med risk för att låta som Sverker Olofsson) - prisvärt ställe. Dessutom är läget toppen. Armada heter det hur som helst. Frukosten serveras på takterrassen, och den är och har precis allt vad man kan önska av en hotellfrukost. Och mer därtill. Frukter, bär, nötter, youghurt, honung, bröd, omeletter och färskpressade juicer (allt jag kan tänka på är hur mycket Kristin skulle älska att vara och äta här). Vi ligger och pratar och drömmer om den där frukosten på kvällarna innan vi ska sova, jag och Ninni. Och igår när vi satt där i solen och åt, med Marmarissjön och Bosporen nedanför oss, såg vi hur det hoppade och skuttade i vattnet ett stenkast från vårt bord. Där lekte en flock delfiner. Vi tappade hakorna och trodde knappt våra ögon. All den här makalösa maten, och som om inte det vore nog - delfinskådespel till frukost on top of it all! Extra allt i Istanbul!
