De senaste veckorna har något mystiskt börjat hända på Bonnies bakhuvud. Långa (vissa säkert fem, sex centimeter!), mjuka, ljusbruna hårstrån dräller plötsligt omkring. Ibland när hon vaknar har hon till och med lite morgonrufs. På hjässan och mot pannan finns visserligen fortfarande inget annat än små, små fjun, men ändå. Det ska bli så kul att se hur hon ser ut... oskallig, Och vilken hårfärg hon kommer få! Å andra sidan är det konstigt att tänka sig att hon faktiskt kommer att ha en frisyr som alla vi andra en dag. För mig är hon alldeles perfekt som är. Skallig och gullig. Varken jag eller Per fick hår förrän vi var typ tre, så det här vi skulle få en kal liten kotte (när alla andra verkar ha page vid typ tre månaders ålder) kom inte som någon överraskning precis. Men nu jäklar känner jag att det är på gång. Man kan nästan se hur håret växer (här kan det vara så att jag inbillar mig/överdriver).
