En anledning till att jag alltid älskat att resa är ett beroende av en viss känsla som jag bara måste få uppleva så ofta som möjligt eftersom den gör mig lycklig, stark, förnyad och inspirerad. De där första dagarna på en plats som inte är hemma. Det är den känslan jag pratar om. De där dagarna när man storögt tar in allt man ser. Alla karaktärer och miljöer, dofterna New York, smakerna på frukostdinern och människorna från världens alla håll som var och en har sin egen otroliga historia som förklarar varför de hamnade just här. I staden som aldrig sover. Så här i början av en resa känner mig alltid ny. Som mig själv fast utanför mina egna och andras förväntningar av mig själv. Inget är omöjligt! Jag klarar allt! Visst, vi kör! Där är jag. Och det är väl därför den har blivit ett beroende. Just nu sitter vi på ett tåg mellan New York och Boston där vi ska hälsa på mycket efterlängtade vänner. Bara det här att åka tåg förresten! Genom regnet och en del av en värld man sett förr. "Resehög" - finns det ett sånt ord? Det är nog det jag är i alla fall.
