Knappt fem timmar från vårt hus i LA, ligger Mammoth, 2745 meter över havet. Vägen dit går genom Mojave-öknen genom små små städer, längs spikraka väger som kantas av övergivna hus och och mitt i ingenstans husvagnssamhällen där man verkligen nyfiket undrar hur folk lever sina liv. Och så pang vips bara är det snö precis överallt. Mammoth är perfekt skidåkning oavsett om du är van eller som vi rätt ovana med nybörjarbarn. Massor med nedfarter i alla svårighetsgrader. Fick något ryck tidigt i höstas och bokade stuga den här helgen, som är en långhelg, redan då. Annars blir det lätt att vi inte prioriterar sånt här, vintersemester. Bara tanken på allt meck med hyra av skidor och pjäxor och barn i liftar gör ju lätt att man backar... Samtidigt är de få vintersemestrar vi gjort tillsammans innan något av det absolut mysigaste vi upplevt som familj, och barnen minns allt i detalj. Den här gången var inte någon besvikelse heller. Herregud vad bra man mår av att vara ute tillsammans och sporta en hel dag. I snö. Med röda kinder och rushen från farten i backarna i kroppen. Så otroligt mycket snö - och våra vintersvältfödda barn kastade sig genast i druvorna och lekte. Myset inifrån stugan. Och sedan nedbäddade och rödrosiga framför brasan i bäddsoffan. Första skiddagen var perfekt! Remy har inte åkt förut, jag trodde nog han skulle krångla och vägra för han brukar vara minst sagt skeptisk till andras initiativ, men han tog snällt på sig pjäxorna och åkte i sele framför mig eller Per nerför backarna. Några plusgrader, tjockt med mjuk snö och gassande sol. På lördagkvällen åt vi te och macka i stugan till middag, sedan lekte vi dinosaurier med Remy och somnade tidigt. Hörde jag mysfaktor 3000? Söndagen var vår andra dag i backarna - tjejerna blev modigare för varje åk och åkte nu som raketer ner för backarna. Men nu var det rätt kallt och på eftermiddagen började det snöa. Men vintersvältfödda som vi är var det också supermysigt. Stelfrusna ansikten i sittliften. En konstig sak: amerikaner som ju annars är lite smått maniska kring allt vad heter safety ser inget konstigt alls i att åka tjugo meter upp i sittliften utan att fälla ned bygeln fram. De sitter liksom bara där helt oskyddade från utramling och verkar tycka det är helt normalt? Får panik på det alltså! Remy som aldrig verkar bli för stor för sin dagliga tupplur kröp upp i min famn och somnade när vi åt lunch. Såna stunder vet vi att vi spar på i det där lilla barnbiblioteket i hjärtat va? När liftarna stängde vid 5 började det verkligen snöa, vi åt middag inne i Mammoth innan vi kröp i snigelfart uppför berget mot stugan. Det ska snöa 40 centimeter till i natt (är säkert redan en bra bit över en meter snö här) och nu sitter vi inne i stugan med brasan tänd och det snöstormar på ett sätt jag aldrig varit med om innan utanför knutarna. Ingenting i världen kan väl bli mysigare än detta? Imorgon åker vi hemåt igen - det här var verkligen en liten utflykt och roadtrip att minnas. Tack för det livet och helgen!
