Känns som att det är varannan dag jag skriver de här små helguppdateringarna, tiden går så fort. Gillar verkligen inte det. Och värre blir det säger min svärmor Anita. Ju äldre en blir desto snabbare springer tiden, hur hänger det ihop? Någon sa att vi uppfattar de första tjugo åren av våra liv som lika långa som hela resten. Det är ju en fruktansvärt obehaglig tanke. På fredagen hade jag höga ambitioner att ta de här klackarna ett varv på stan. Istället klev jag in något slags utomjordiskt tröttstadie. Så där att jag liksom bara inte orkade laga mat till varken barnen eller mig själv, utan middagen blev ostbitar och grönsaker direkt ut kylen. Inte mycket att säga om fredagen helt enkelt. Jag var trött. Och sur. Men det får en ju vara ibland! Lördagen var piggare! Redan vi 8-tiden på morgonen stack jag och Rio till en bondgård en bit utanför stan där en kan få plocka sina egna grönsaker och bär, klappa djur, åka hästskjuts och mata getter. Det här var en utflykt med scout-tjejerna och det är ett jäkla gäng små pangbrudar med lika härliga föräldrar som jag kunde umgås med (hade fått stränga order av Rio att inte "gå runt och titta på mig som om du vore kär i mig". Typ. Försökte bete mig så normalt en nu kan och inte "akward" som jag också fick höra innan att jag minsann gör. På eftermiddagen gick vi till parken och träffade en fotograf. Och nu ska jag berätta varför. Somliga amerikanska skolor är så extremt bra på att hitta på grejer för att dea in pengar till skolan. Pengar som förstås går direkt tillbaka till barnen i form av extraresurser, bondgården som finns på skolområdet, fiollektioner som alla barn får ta från förskoleklass och så vidare. Allt det som inte sen statliga potten räcker till helt enkelt. Hur som. Skolan hade letat rätt på några fotografer bland barnens föräldrar, som ställde upp och fotade alla familjer som ville vara med för ett visst belopp. Det där är ju perfekt, för fina familjebilder är ju kul att ha, men inget vi riktigt tar intiativ att göra annars. Fotograferna jobbar gratis och pengarna vi betalar för bilderna går tillbaka till barnen. Win-win! Vi gjorde samma sak förra året och fotona blev verkligen otroligt fina! Så kul att ha! På lördagkvällen hade några grannar ett par hus bort party för flera familjer på gatan. Alla tog med mat till en liten buffé, barnen lekte, föräldrarna åt och drack vin. Himla trevligt! Vi har verkligen otroligt härliga grannar alltså. Sån bonus! Bilden ovan är tyvärr den enda från kvällen. Barn på golvet som äter cheesecake. Sorry. Inte särskilt rafflande. Bonnie och Rio hade tre kompisar på sleepover och det brukar ju sällan betyda sovmorgon. Fastän jag hade hotat med att strypa dem om de väckte mig innan 8 stod de vid sängen och bad om frukostpannkakor kl 7. Precis vad min fortfarande rätt trötta kropp längtade efter! Men vad gör man inte, osv. Pannkakor till sex hungriga ungar coming up! Eftermiddagen var födelsedagskalas för Karins nu 9-åriga människovalp Caesar. Ungar överallt, vin, öl, mat, princesstårta - bästa sortens barnkalas är utan tvekan dem som är till lika mycket för de vuxna. Himla härlig eftermiddag i solen med folk jag inte sett på länge! Sen åkte vi hem och lagade middag. Drack ett glas vin och sen tog jag och Bonnie en långpromenad med Goldie. Det är då vi pratar. Hon ställer frågor. Jag svarar. Vi har tid. Väldigt mysigt! Det blommar förresten överallt här nu, så fint! Övrigt: Femina testar ett nytt system för kommentarer i bloggen, det ska förhoppningsvis gå lättare att kommentera nu. Ni kan väl testa och meddela om det är så? Om det funkar eller är lättare än innan? Och samtidigt kanske passa på att berätta om helg? Vilka ni är och vad ni pysslat med? Och finns det några nya läsare här? I så fall vore det ju superkul att höra vilka ni är och vad ni hoppas få ut av den hör bloggen? Spill orden bara! Hej så länge!
