Jag har en liten tradition som det kanske är dags att återgå till nu när sommaren är över och vardag och rutiner rullar igång. På söndagarna brukar det dyka upp en liten helg-rapport här i bloggen, men neddykningar i mobilbilder och allt det vardagliga som hänt under helgen. Det känns som att ni brukar gilla det? I helgen har jag dock tyvärr nästan inte tagit några bilder alls, för jag har mest hela tiden stått på en stege i snickarbrallor och målat innerväggar i huset. Och vet ni vad som är så fint? Min syster som är bra på att fixa, och hennes man som har någon slags magisk relation till teknik och får allt att funka med en handsvepning - tog sina barn och åkte 30 mil för att hjälpa oss i helgen. Jag behövde liksom inte ens fråga! Om jag någon gång får för mycket LA-längtan ska jag tänka på dem och det och att jag hade kunnat flytta vart som helst för att få mer av den relationen. Här är färgerna jag målat med. Det är ju så frestande när man flyttat in i ett nytt hus att "måla allting vitt" och så får man se sen. Det trista är ju att det sällan blir något mer, eller att man spretar iväg åt väldigt olika håll i huset när man väl kommer igång. Jag tror att jag kommit på lösningen! Man väljer helt enkelt ett gäng underbara basfärger som grund, som kan kombineras och funka till det mesta, men som är något annat än tråkigt vitt. Och så håller man sig till dem genomgående. Vi kommer att ha dessa tre nyanser, plus lite tapeter som accenter men som ändå matchar i sovrummen. Känns lugnt och stilla, men ändå med en mjukt effekt mot tavlor och annat som ska sitta på väggarna.
