Ah, nu är det en sån där härlig söndag igen när man känner ro i kroppen ock tacksamhet i varenda cell. Alltså; det gör jag ju kanske inte exakt varje söndag - men ofta! Det är så bra att fylla söndagen med en massa bra och stärkande och roligt och fint - för att åka lite mjukt och smidigt in i nya veckan. I fredags var vi hos Pers barndomskompis söder om stan och åt middag - fick se mycket spännande gamla VHSer på Per i fluffiga 80-talstonårsfrisyrer och gastkramande kläder. Lördagmorgon - Bonnie var på fotbollscup i Sandviken, och det blir alltid en spännande och ny dynamik när någon unge saknas - vi tog med hundar, fågelböcker och kikare till skogen. Försöker verkligen lära mig lite olika fåglar och deras läten, Remy är också sugen, men det är inte skitlätt alltså. Men koltrast och blåmes sätter jag iallafall! Noll personer imponerade, okej, jag fattar. När vi kom hem igen packade jag snabbt min väska och tog tåget mot stan. För den här helgen skulle min 40-årsdag plötsligt firas igen, så här nästan ett år senare. Jag fick en hotellhelg med mina systrar av och med dem när jag fyllde år, och nu blev det verklighet. Ni kan fatta peppen? Och så var det de som planerat och fixat med precis allt, jag behövde liksom bara åka med. Vi började vårt dygn med en tre timmar lång vinlunch på Sturehof, så otroligt fnissigt, så oseriöst, superseriöst, så blandade ämnen och så UNDERBART alltså. Med några glas vin under västen knallade vi sedan över till min syster Elins butik Toteme på Biblioteksgatan - och det var ett Pretty Woman-moment (jaja, mycket man kan säga om den filmen kanske, men den där scenen är ikonisk!) - vi blev så bortskämda! När vi rundade av detta härliga, fortsatte kvällen med att vi checkade in på ett härligt ställe på Lidingö, åt middag och sen låg ute i en varm pool under den kalla natthimlen och babblade och babblade och babblade. Alltså TACKSAMHETEN jag kan känna för att mina föräldrar skilde sig, det var ingen rolig historia, men nu, 33 år senare när jag tänker på att Karin och Elin inte funnits i mitt liv annars, så var det så klart värt varenda plåga då. Karin och Elin är alltså min styvpappas barn; vi är inte biologiska syskon men har vuxit upp ihop. Och så har vi Ninni som är min biologiska syster! Den här helgen har liksom bara fortsatt att ge. Ska återkomma till mitt nya fordon senare, men den här cykeln är typ alla mina drömmar (när det gäller logistik för egen del) som slår in, och idag fick jag hämta upp den. En NÄTT elcykel med plats för ungar; hundar och packning fram - kommer det lösa typ alla mina logistiksituationer så att jag aldrig behöver ta bilen? Det är planen! Swishade snabbt hem på hojen till familjen som var så mysigt att träffa igen. Sedan storstädade vi huset och sen kom våra Enebybergs-kompisar Linda och Pär med sina barn över, och så åt vi en väldigt smarrig vegan söndagsmiddag - och här finns receptet på den Nu ett avsnitt av Kalifat - fy min lille sate vad bra det är!
