Bonnie firade denna måndag hemma hos mamma och Bonus (min styvpappa Thomas som i helgen fått detta nya smeknamn av Bonnies kusiner Mira och Milou) med att sova till tjugo och tio på morgonen! Tänk vad några timmar extra sömn gör för en småsliten förälders humör, sinnelag, framtidstro, självförtroende, kommunikationsförmåga, tålamod... Det ska nästan bli skönt att semestern snart är över och det är dags att börja jobba igen - så att man kommer i säng i vettig tid på morgnarna menar jag. I alla fall är jag en sån som blir oerhört påverkad av att sova för lite. Jag behöver åtta timmar (minst) för att fungera på topp. Helgen har i övrigt varit fantastiskt mysig, med familj, fint väder och en cykeltur längs Göta kanal. Bonnie tyckte att det var fasligt spännande att sitta fastsurrad i barnsadeln, men också ganska sövande visade det sig. Den ljumma vinden i ansiktet, det lagom guppiga underlaget - plötsligt satt hon där rätt upp och ner och sov som en stock. Nu ska jag ge mig ut i på stan här och leta rätt på en snäll optiker som kan ge mig några linser. Glömde mina hemma - och med bara glasögon går det ju inte att jogga (jag vet, låter helt besatt av det här med löpningen, men nu är det mindre än två veckor kvar till loppet och jag är ingen quitter, utan ska banne mig försöka göra mitt bästa!).
