Vi begravde min mormor idag. Det finns så mycket att säga om det att jag inte vet var jag ska börja. Eller sluta. Så jag nöjer mig med att berätta om mormors långgarderob. Där hade hon alla sina fina klänningar och jag älskade att prova dem, titta på dem och än idag kanske inspireras av dem. Alla de där känslorna för långgarderoben och min mormors osvikliga känsla för att alltid vara piffigt och ordentligt klädd, fastän hon levde ensam i ett stort hus på landet hela sitt liv, har kanske påverkat mig mer än jag själv fattar. Utan långgarderob hade det kanske aldrig blivit något skoföretag? Att den första Blankens-modellen hette Isabell efter mormor hade definitivt allt med henne att göra. Med de stora glasögon mormor hade på 80-talet och en klänning som var lång och mönstrad, precis som klänningarna i hennes garderob, kändes det värdigt att gå klädd till hennes sista stund.
