Här kommer den vanliga djupdykningen i helgens ovanligt skrala utbud av mobilbilder! Vi börjar med mitt tuffaste jag som i fredags hämtade ut den här monsterbilen. Det är Pers snuttefilt och en liten guldklimp även för mig som gillar bilar, vi tog med den till Sverige när vi flyttade från Kalifornien. En över 30 år gammal Toyota Landcruiser fj62, och nu har Autoexperten byggt om den så att den går på etanol. Att tanka den med svensk etanol och det blir ju helt plötsligt snudd på hållbar bilåkning av att dels rädda en gammal bil, och dels göra den som väldigt mycket mer utsläppsvänlig. Den har egentligen bara stått sen Per köpte den, men nu kanske vi faktiskt kan börja köra den! Annars hängde jag mest hemma på kontoret hela dagen, innan jag och Rio åkte till stallet. Väldigt mysigt att bara vara jag, Per, Goldie och Mona hemma. Med småfikapauser och hundpromenader mellan varven känns det som en försmak av pensionärslivet stundtals. På fredagkvällen åt vi sushi hemma, somnade framför tv: n och tog en lång sovmorgon på lördagen. Iallafall de som kan sova. Jag vaknar alltid onödigt tidigt, men tycker i och för sig att det är mysigt att ligga där under täcket när de andra sover, fundera lite, kanske lyssna på något bra och ta det lugnt. I morse lyssnade jag till exempel på den här otroligt mysiga och spännande dokumentären om livslång kärlek - kan man älska flera personer samtidigt? Lördagen gick enligt vanligt schema den här hösten - utomhushäng på eftermiddagen - pulka den här gången, och sen hem och göra brasa och laga en god pasta. Marängsviss till efterrätt. Finns det en godare efterrätt? Svaret kan bara vara nej. Söndag! Idag har vi spelat Vänd-Tia, jag har piskat tjejerna i Just Dance på Nintento Switch, barnen och deras kompisar har piskat mig i pingis, jag och Bonnie har kollat på The Queens gambit, och sen hjälpte jag henne att beställa hem lite kläder för julklappspengar. Alltså. Det är SVÅRT att skriva de här inläggen på söndagarna när varje helg ser ungefär exakt likadan ut och inte mycket händer känner jag. Men vad som ändå kan vara värt att lyfta fram är att jag trots att det känns som att varje helg sett likadan ut sen september, så tröttnar jag liksom inte. Det känns som att mitt behov av lugna, långa dagar aldrig kan bli helt mättat just nu? Men det blir det kanske, till slut. För visst börjar man ändå drömma lite lite om en vår där framme, med bara fötter i sandaler, vin med kompisar utomhus och ljusa sena kvällar? Det är fint att längta och samtidigt trivas rätt bra med nuet.
