Ah! Helger, vilken otrolig liten uppfinning? När man växlar över till det där andra jaget som kanske är lite mer introvert och stilla och mer närvarande? Men som också kan bli den där supersociala typen. Till skillnad från veckorna när det är den praktiska organisatören i oss som tar över och styr och ställer. Tur att båda finns och behövs, de kompletterar ju varandra så fint! Nu dyker vi ner i helgens mobilbilder hörni! I fredags var vi ett nätt litet gäng som överraskningsfirade vår kära vän Pär Lernström som fyllde 40. Här har vi en man som är fulladdad med kärlek för allt och alla, och känslorna ja de är sällan långt borta. Han blev så rörd och glad och firad! Efter förfest på ett hotellrum åt vi middag på Coco & Carmen. Urkul och så gott och härligt! Tyvärr uppskattade inte alla den här idén med att sjunga Ronja Rövardotter-låtar runt bordet. Vilket jag så här i efterhand har full förståelse för. Så ni förstör. Det blev en röjig fest och sådana är ju alltid kul. Lördag! Min mamma och styvpappa var i stan och passade barnen. Och min syster och hennes barn sov över hemma också - huset var med andra ord fullt av barnvakter som lät oss ha sovmorgon. Eller ja. Våra stora tjejer sover längre än oss nu för tiden, även efter en Ronja Rövardotterkväll, så det var mest honom de fick underhålla. Vid 9 tiden kravlade jag mig ur sängen och gick ut i trädgården och plockade äpplen. Sen åkte vi till en granne och plockade ännu mer. Klockan 13 hade vi bokat tid att göra must på Roslagens musteri, och det blev ju en perfekt liten utflykt med föräldrarna i stan. Medan äpplen blev must åkte vi till Österskärs havsbad och åt strömmingslunch vid havet. Så underbart! Kvällen blev - inte helt oväntat - lugn. Med hämtmat, brasa och linjär-tv med popcorn till. Jag och Remy spelade memory och jag vann tänka sig. Kände mig plötsligt laserskarp i hjärnan. Söndag. Hundarna blev hemvallade av snälla grannar inte mindre än två gånger. Det är Goldie som är den självständiga och gärna tar sig ett varv runt kvarteret när hon får långtråkigt. Hittar någon dörr på glänt och knallar iväg bara. Och lurar med sig hemma-råttan Mona på äventyret också! Busiga hundar alltså. Vi fick ta ur dem i skogen och valla av dem ordentligt. Och även barnen. Som aldrig precis jublar när jag föreslår/guilttrippar fram skogspromenad men som sen ändå ALLTID blir på glatt humör och fina prat som händer när vi går där. Efter skogen hade Remy en kompis från sin sin Effa-klass hemma. Han var mycket nöjd och mycket glad över detta! De spelade spel, snackade Pokémon och lekte helt uppslukade hela eftermiddagen. Fin känsla med ny klass och känna att man börjar hitta en vän! Själv lade jag en god stund på att organisera om min Fritz Nagel-ljusstake. Med nya ljus i också. Älskar den där! När jag äntligen kunde slita mig från ljusstaken (ja, det tog sin lilla tid att bestämma hur den skulle se ut) åkte jag till stallet och tog hand om den lilla hästen jag rider. Det är verkligen ett prov på mental träning att rida henne, Fia som hon heter. Hon är ett fullblod och 22 år gammal, extremt kommunikativ och väldigt inkännande. Nervig! Och är man själv inte hundra procent stadig, närvarande och trygg så låter hon en få veta att då kan inte hon heller vara lugn och trygg. Gah! Minsta oro i kroppen känner hon och svarar på. Idag åskade det litegrann när vi skulle rida, och jag blev direkt lite orolig och undrade hur hon skulle reagera om det smällde till högt. Sedan handlade hela ridpasset om detta: För mig att komma över min rädsla så att hästen skulle känna sig i tryggt förvar med mig. Inte min bästa dag på hästryggen alltså, men som alltid är det ljuvligt att vara i stallet. Det där första, djupa andetaget med alla dofter sekunden man kliver in! Söndag kväll: äta rester, fotbollsmatch för Bonnie, städa kontoret och nu; krypa ner i sängen och läsa! Livet hörni, dumt är det inte!
