Efter jobb och stallet i fredags hoppade vi in i vår eldrivna bil och körde mot stugan. Stugan! Mitt eget lilla paradis på jorden, en helg där är en paus från allt och det är så skönt att bara vila, gå på loppisar, äta mat, njuta av brasan, gå i skogen. Hundarna är så lyckliga alltså, sprätter runt i löven och nosar så intresserat på precis allt. Nyfikna och hungriga på livet. Så känner jag också av sådana här dagar och promenader i skogen. Fast mer introvert. Jag andas. Går. Tittar. Varken mer eller mindre. Men kan liksom inte vara lyckligare. Skulle inte byta någon plats i världen mot detta. Kinnekulle och det är tidig höst. Vid på förmiddagen åkte vi in till Lidköping på en riktig loppisrunda. Barnen hittade kläder, vi köpte nya dricksglas, jättefina ljusstakar och ett 1000-bitarspussel. Och just ja! En pizzaugn, en sån där elektrisk man stoppar i väggen. Den kostade inte mycket och vad kul att prova tänkte vi. Och det gjorde vi med stor framgång redan på kvällen. Köpte små pizzadegar så att alla kunde göra sin egen med egen faorittopping och sen stoppa rakt in i pizzaugnen som stod på bordet. Stark konkurrent till tacosen på fredagsmyset kände vi allihop! Men! Nu går jag händelserna i förväg. Innan pizzafixet hemma åt vi ju lunch på Pinchos. Mycket festligt tyckte alla. Och festligast av dem alla är som vanligt Remy. Så här såg det ut hela kvällen sen. Vi tog oss an 1000-bitarspusslet alla ihop och det var faktiskt helt oväntat kul. Till och med vår mest skärmälskande unge var fast. Eller ja, hon var faktiskt den som blev mest uppslukad. Idag när vi åkte hem beskrev hon det som att hon gillade att bli så där uppslukad och klura. Vi hann förstås inte klart pusslet, det får ligga där på bordet och småpusslas vidare med nästa gång vi åker till stugan. På söndag morgon åkte Per och Bonnie tillbaka tidigt. Per skulle jobba och Bonnie spela fotbollsmatch. Jag, Rio, Remy stannade i stugan, gick ut en sväng i skogen, tittade på den stålgrå och vackra himlen och hade en helt fantastisk dag i största allmänhet, Stökigt gäng. Vi satt här i regnet och kollade ut över Vänern och vrålade allt vi hade ett tag. Kändes bra! Sen åkte vi i sakta mak mot Stockholm igen. Stannade hos mamma på vägen och fikade. Och Remy hade ett långt snack med sin bästa vän Jonas i baksätet där han satt. Jonas är våra grannar på landets son. Att han är 51 är liksom en bagatell, eller ja, helt oväsentligt faktiskt, för Remy. Men Jonas gillar Pokemon Go precis som Remy (har dock till skillnad från Remy även andra intressen och ett helt normalt liv) men han är så fin som liksom bara tar en halvtimma av sin tid en söndag, pratar Pokemon med Remy, ses i spelet på en fight och möter honom som en jämlik och inte som ett barn liksom? Kan bli så rörd av vuxna som ger ser och ger av sig själva till ens barn. Mastig vecka framför mig, men också så mycket kul på gång! Eller vad sägs om planering av pop up-shop med Blankens i Karlstad i början av oktober. Eller att skriva kontrakt för en helt ny Blankens-lokal som ska bli butik och showroom? Så mycket som händer just nu alltså, bara spänna fast sig och åka med är litegrann känslan just nu.
