När jag var på Höstfestival med träning, sova ute och yin yoga på schemat i oktober, läste Erika, som anordnade helgen, om vila ur en bok, och varje gång hon sa ordet vila blev jag tårögd och anstormad av plötsliga känslor. Vila. Något jag genom tidigare år med sömnbrist och ett Corona-år när jag levlat på mentalt krisläge nivå för att hålla mitt företag vid liv, genom småbarnsår, och USA-år när Per jobbade mycket och jag hade mer ansvar för barn och hem än jag egentligen kanske var rustad för - hela tiden undermedvetet längtat till men knappt vågat drömma om. Jag märkte att det var ett laddat ord för mig, vila. Det kändes så fint och så ouppnåeligt där och då. Men sedan dess har tänkt på och lärt mig att vila behöver ha en mycket större prio i mitt liv, än jag fattat. Att inte hela tiden driva framåt, utan vara still emellanåt. Så det är vad jag ägnat mig åt i julen! Jag både kunde och borde jobbat mer veckan innan jul, men gud vad jag längtade efter och behövde släppa taget lite. Så då gjorde jag det. Nöjde mig och började varva ner. Och här kommer lite bilder från mobilen och den senaste lata, lediga veckan! Som ett söndagsinlägg på en fredag (eller är det lördag? Har helt tappat tiden) Förra helgen åkte vi till stugan och firade Remy som fyllde 6 år. Mormor och morfar och moster, kusiner, grannar och lite övrig släkt dök upp vårt utomhuskalas och jag tänkte att Corona eller ej, utomhuskalas är ju hur bra som helst! Plats för alla och en perfekt anledning att komma ut en sväng, hänga runt en brasa, spela lite fotboll och ha det megamysigt bara. Vi har varit hundvakter till ytterligare en vovve den här veckan, kompisar från LA som flyttat till Sverige och just precis idag faktiskt fick en efterlängtad liten bebis, sitt första barn. Det har varit så underbart att via sms få uppdateringar om värkar, fram och tillbaka till BB, alla känslor och det där att få se och hålla sin bebis den första gången. Och lilla Benji har varit hos oss under tiden! Och idag när bebisen äntligen kom singlade stora snöflingor ned utanför fönstret. Fatta vad romantiskt? Vara i ett nytt land, få sitt första barn på julen samtidigt som den första snön singlar vackert? Hemma har vi julat på till 100 %! Ätit gröt och skinkmacka till middag, hivat i oss julmust och spelat julmusik dygnet runt. På många sätt har det på något märkligt vis varit den bäst december och jul på många år? Kanske för att allt yttre varit så skakigt; att myset hemma kännas så extra tryggt och varmt? Nästa nedslag i mobilbilderna från den gångna veckan: Julafton! Förra året var vi säkert 15 personer i huset som firade jul. I år var vi färre, förstås. Vår lilla familj, och Pers mamma. Och så tomten som kom förbi! Övrig familj firade vi med så här, ungefär halva tiden gick åt till att förklara för mamma och Thomas hur man vänder på kameran. Lite klurigt att hitta rätt julkänsla när man pratar med en bordsskiva, men också classsic kul, och gullig generations-grej att det alltid ska gå åt en rejäl skiva tid åt tekniken. Julaftonskvällen rundades av med en promenad i familjen under det första snöfallet och stora tjocka flingor som landade i barnens ansikten, och det var alldeles underbart! På juldagen kom min syster med familj förbi, och på kvällen gav vi oss ut med pulkor och snowracers till vår närmsta och helt otroligt bra pulkabacke. Kastade oss utför och det är ju verkligen exakt lika kul för alla åldrar att leka i snön. Vad jag egentligen vill säga med denna lilla incheckning, är att det är härligt att vara lite ledig, och att jag hoppas att ni får chansen att varva ner och samma kraft också. God jul till er alla, ni är BÄST och jag uppskattar så att ni hänger här med mig!
