Först och främst: ett stort och varmt TACK för alla gratulationer. Det gör mig och oss så väldigt glada och rörda. För det andra: var väl aldrig direkt någon fena på det där med "bubblan" med de andra två. Den fasen var kort och sen längtade jag snabbt ut till verkligheten. Den här gången känner jag precis tvärtom. Skulle kunna stanna i detta lugna, kashmirmjuka kärleksbo för alltid känns det som. Åtminstone ett litet tag till. Och för alla er som gillar förlossningsberättelser ska jag förstås också berätta allt om den väldigt snabba och som på rälsiga-födseln också. Snart! Först ska jag bara ge honom mat, vår 55 cm långa 4 kilo tunga lilla pojke.
