Ni har väl inte missat att min käraste väninna förebild och favoritbloggare Kristin har fått en liten Bibbi? In med er och gratta henne nu, för den här bruden, Kristin alltså, är en sån jävla trooper. Om ni bara visste vad hon har fått kämpa, men ändå så jävla stark och tapper hela tiden. En annan sak. Det har gått en våg i bland väninnorna i bekantskapskretsen sedan mms på Bibbi började strömma in i våra telefoner. Folk som sagt att de aldrig i livet vill ha fler barn börjar plötsligt vackla. "Man.. kanske...skulle...ha- en-trea-ändå? JAJAJAJAJA ropar äggstockana - hell yeah! skriker livmodern. Och jag är inte sämre. Efter Rio kände jag mig sjukt säker på att om jag - vi - någon gång skulle försöka skaffa ett barn till så blir det om fem, kanske tio år nånting. Men så ser man ett sånt här litet dunigt huvud. Och minnet lyckas nästan återskapa nyfödd-doften i näsborrarna. Ja, man får till och med nästan för sig att även det där med att pressa ut gullklimpen är en riktig drömupplevelse. Och så stämmer min livmoder också in: hell yeah! Men nej. Mamma, du kan vara lugn. Inga fler barn. Än på ett tag i alla fall.
