Jag såg en så fantastiskt snygg hatt i ett modejobb i marsnumret av brittiska Vogue, och sedan dess har jag haft den där bilden på hjärnan, som en modehägring. När jag och Bonnie var ute och spankulerade förut stack vi in en sväng på Weekday, och där hittade jag bland annat en fantastiskt stråskapelse som påminner lite om hatten från tidningen. Så jag slog till. 150 spänn var inte så mycket att bråka om. Kruxet är väl egentligen bara att jag är så gott som säker på att jag aldrig kommer använda den. Hattar och huvudbonader är sånt jag faller för i teorin. Och i drömvärlden. Där går jag gärna runt med den på huvudet, till T-shirt, jeansshorts och sandaler. Kanske på Öland? Solen gassar så klart. Tårna sticks ner i varm sand. Hatten skyddar mot den starka solen. I verkligheten är jag för feg för hatt. Eller har blivit på senare år rättare sagt. En av nackdelarna med att inte vara 22. Man börjar modefega. Det blev lite andra prylar också. En T-shirt och en blus, men dem visar jag upp någon annan dag. Nu måste jag börja ladda inför imorgon då jag gör min första dag som programledare i Äntligen morgon i Mix Megapol. Uppstigning 05.00. Därmed läggdags... typ nu. Snark. /Cecilia
