När jag känner mig orolig eller inte kan somna brukar jag föreställa mig att jag befinner mig på en inglasad veranda, jag ligger i en soffa eller hammock eller liknande och är alldeles invirad i mjuka, fluffiga täcken. Utanför fönsterrutorna brukar jag tänka mig att det stormar. Vinden viner, regnet piskar och stora vågor slår mot stranden bara ett stenkast från den här fantasiplatsen där jag ligger. Men jag är alldeles varm och torr. Av någon anledning får den här tanken mig alltid lugn och trygg. Vi är i Karlstad och hälsar på hos min syrra med familj, de bor i världens snyggaste hus - jag lovar (de har dessutom ritat och designat det själva!) - och idag när jag suttit och matat lilla Rio i en osannolikt bekväm fåtölj (en sån där som man kan flippa bak så att benen åker upp och ryggen får ett alldeles perfekt lut) och kikat ut över vattnet kom jag på att den här platsen är nästan exakt som i min lugn-affirmation. Om livet blir för mycket eller för körigt någon gång, så ska jag påminna mig om att packa väskorna och åka och sätta mig i just den här fåtöljen och bara glo tills allt känns bra igen. Så här fint och harmoniskt är utsikten från den där världsskönaste fåtöljen. Vacker och stor altan. Den inte lika fina grävskopan i bakgrunden får ni tänka bort. [caption id="attachment_1483" align="aligncenter" width="518" caption="Hallen."] [/caption] [caption id="" align="aligncenter" width="640" caption="Köket och det "stökiga" köksbordet som min syster nu stressar lite över att jag ska lägga upp en bild på."] [/caption] [caption id="" align="aligncenter" width="720" caption="En graffittimålare har fått gå loss och spraya Miras och Milous favoritdjur och motiv på väggarna i deras rum."] [/caption]
