Hörni, ni får verkligen använda fantasin som illustration till de här helgblogginläggen ibland. Det är inte många gånger jag tar upp kameran en ledig helg för att fota, det är så skönt att slippa helt enkelt. Vägrar tänka "content" - jävla störigt och löjligt ord för övrigt - till blogg och instagram på ledig tid. Detta är alltså en lite lång och knölig ursäkt för att en kul helg bildsätts väldigt fattigt här i bloggen. Det kändes nästan som att helgen började i torsdags redan. Jag och Per jobbade båda hemma torsdag och fredag, och varvade datorn med lite målning och tapetsering. Så otroligt mysiga dagar, skrota hemma som andra empty nesters, lyssna på julmusik och äta lunch. Prata om saker. Helt sjukt vad härligt det var! På kvällen var Per ledig en fredagkväll för första gången på mer än två månader nu när Idol är över, och vi firade med hämtpizza, obscena mängder snacks, och så kollade vi på Forrest Gump. Barnen älskade den, och jag med. Var säkert 20 år sedan jag såg den sist. Lördag - jag fortsatte tapetsera - satte upp den otroligt fina Art Deco-tapeten Grace från Boråstapeter i en liten hall en halv trappa ner till vårt kontor. Ytan har liksom varit en död liten transportsträcka, nu blir den istället ett mysigt litet rum i guld och grönt. När vi tapetserat färdigt belönades barnen för sitt tålamod (well, just det var det kanske inte så gott, men vi trejdade till oss lite tapetseringstid och de fick gå ut med hundarna och leka med brorsan) och åkte till Täby Centrum och julhandlade. Sen var vi så trötta på barnen (vill säga att jag skojar, men vi var det, och så är det väl okej att det känns ibland?) att vi frågade om de kanske hellre var hemma än följde med till julminglet hos pers kollega fem minuter bort? Japp! Sa de, och barnvaktade sig själva medan vi kunde dricka glögg och babbla med andra som inte var barn. Milstolpe ändå! Att kunna lämna barnen själva hemma (en och en halv timma bara iofs, men ändå!) en stund en lördagkväll. Här har vi väl ändå något slags rekord i tråkig mingelbild? Var mycket mysigare och trevligare än den här bilden avslöjar. När Bonnie ringde och sa att hon tröttnat på att kolla på film med Remy, åkte vi hem. 30 minuter senare kom Pär och Linda - från samma fest, hem till oss. Skafferiet var deppigt tomt så istället svängde vi ihop en sen pastamiddag och vid midnatt kände vi oss oerhört kontinentala när vi började äta. Tycker verkligen verkligen om allt med att umgås och äta med folk utan att det ska behöva ha planerats i veckor. Så mysig och kul kväll! Söndag! Långpromenad i skogen. Att ha med sig en påse och samtidigt plocka upp skräp är nu mer en (lite sorglig ändå) självklarhet på familjepromenaden. Inte klokt vad mycket skräp det finns i skogen? Fattar liksom inte vem som har hjärta att bara dumpa skit där? Hemma igen och det var dags att städa huset, provmöblera om lite möbler (tar ju sån tid att hitta rätt plats för alla ens ägodelar i ett nytt hus) och sen precis lagom där eftermiddagdippen slog till, pipa över till grannen på adventsfika. Och sen pep vi snabbt hem igen, för min kompis Karin och hennes barn kom hem till oss på julgröt och tredjeadvents kvällsmat. Skinkmacka och julmust och hela faderutten stod på bordet! Älskar det här adventandet alltså - man kan ju klaga ihjäl sig över mörkret om man vill, men utan det hade ju den här härliga tiden aldrig ens hänt, och den skulle jag aldrig vilja vara utan igen!
