Om det är något jag är tacksam över är det min förmåga att rekordsnabbt gå in i mentalt semesterläge. Som egenföretagare är man ju egentligen aldrig helt ledig, men när en påskvecka dyker upp har jag ändå släppt 90 % av exakt allt som har med jobb att göra och klivit in i en annan dimension. Jag tror att det är den förmågan som många gånger hållit mig från utbrändhet, för gudarna ska veta att en annan sak man som egenföretagare får uppleva är en jäkla massa stora och snabba beslut, och en vag vetskap där i bakhuvudet någonstans, om att allt kan braka ihop och gå käpprätt precis när som helst. Stugan vid Kinnekulle där jag är helst jämt egentligen, är en superkatalysator för semesterläge för mig. Vi var där en hel vecka över påsken, och åkte på många härliga utflykter! [caption id="attachment_36228" align="alignnone" width="810"] Bland annat till Jättadalen på Billingesluttningen. Ett vattenfall och fantastisk liten vandring uppför berget längs med det. Det finns också en källa med kristallklart vatten man kan dricka ur. Och så stannade vi längs vägen och grillade korv och åt picknickmat. Min syster och hennes döttrar var med också - och det var en ovanligt fin dag i livet![/caption] Längs med vandringen finns också denna lilla mustkiosk. Någon lokal producent ställer alltid must här, och så får man plocka på sig och swisha ägaren helt enkelt. Så sympatiskt! En liten gratisbokaffär fanns längs vandringen också. Någon hade ställt ut sina färdiglästa böcker och det var bara att plocka på sig. Barnen tog varsin! Kvällarna i stugan såg ut så här. Brasa, mycket snacks, kolla på Vår tid är nu som varken barnen eller Per sett innan, och sen somna i soffan med en vovve i armhålan. Lagade också mycket god påskmat! Vi brukar inte fira påsken särskilt påskigt, men den här gången pyntade vi till och ed någon tupp eller två, och åt den här goda primörsalladen med räkor, ägg och pepparrot till middag. Lilla mamma som bor nära kom förbi och hälsade på också! Och sen tog vi med henne till nästa utflyktsmål: Martorpsfallen på Kinnekulle. En bit in i ledigheten kom två amerikanska kompisar och deras nyfödde lille son och hälsade på. De fick låna en kompis hus i närheten. Det här var deras första roadtrip utanför Stockholm sedan flytten, det var kul att visa dem vischan.Vi åkte till Hornborgasjön och kollade på tranor. Och vandrade genom naturreservaten på kinnekulle til vad som bara måste vara Sveriges mest sympatisk Cafe, Cafet på Klostret. Bakverken och maten är svårslagen, och så kan man köpa perfekt sliten keramik och den lokala rapsoljan som klår vilken olivolja som helst i smak tycker jag! För att sedan varva med ännu mer brasmys och linjär-teve i stugan på kvällarna. Jag kan absolut inte någonsin få nog av sådana här dagar, Sol, natur och total slappning på kvällarna! Bonnie som aldrig någonsin har slut på olika mer eller mindre lyckade kreativa ideer, höll på och pillade med någon slags lejondräkt till en karaktär i en historia hon skriver? Jag hänger knappt med i vad hon pratar om om jag ska vara ärlig, men tror att det var någon slags början till den här lejondräkten på något vis iallafall? Efter en vecka i stugan åkte vi tillbaka mot Stockholm, Jag provade nya glasögon som jag funderar å att behålla. Så sugen på bruntonade glas! Och när jag ändå satt där och efter att ha läst en och annan text om influencers, smink och filter de senaste dagarna - testa jag hur jag skulle se ut med Instagram face, som det tydligen heter. Höga käkben, fyllig mun, smal näsa. Inte alls svårt att ta snygga selfies då! Hemma igen och fredagen blev en liten mjukstart med jobb. Fick bland annat bud med nya prover från Portugal. Denna härliga och mjuka toffelsko har just släppts i Blankens webbshop, och nu ska det bli så kul att börja prova den till olika outfits i garderoben. I helgen har vi varit mycket hemma, jag har bastat tre dagar i streck i vårt nya badrum, fixat lite i trädgården, lagat mat och varit i stallet. Som vanligt när jag är mitt i ledighetsdimman kan jag absolut inte föreställa mig hur jag någonsin ska kunna växla upp till jobb mode igen. Det är som att den delen av mig liksom helt försvinner? Seglar iväg och syns knappt ens. Gör liksom inget väsen av sig. Men nu på söndagskvällen när jag sitter här vid datorn och vardagen drar igång igen om några timmar, så börjar det pirra och en viss förväntan kittlar i magen. Jag gillar det livet också, och herregud vad jag börjat längta efter det normala igen de senaste veckorna. Har ärligt talat inte haft några större problem med det betydligt mindre sociala livet under pandemin, tills nu. Allt jag kan tänka på är vårväder, kul outfits, något glas vin på en uteservering, sol, party och MÄNNISKOR! Gah! Men snart är det väl här va? Den där svettiga baren och snicksnacket med någon man just träffat? En spontan kväll på stan som aldrig vill ta slut? Saknar det plötsligt så mycket!
