Fredagen hade en del planer, men så kände sig Bonnie krasslig och fick vara hemma från skolan. Men hon var bara så där lite lagom sjuk, att hon fortfarande kunde hänga på en del av det som stod på min to do-lista - så istället blev det en himla mysig dag med henne. Hon följde till exempel med till stallet! Någon anmärkte på att jag hade rufsigt hår under hjälmen, och då vaknade punkaren i mig och kokade av ilska över regler i allmänhet som ska efterlevas bara för att - och stallregler i synnerhet just den här dagen. Det finns så fruktansvärt mycket bestämmelser kring hur saker och ting ska vara och göras i livet, utan att någon verkar fråga sig varför? Åh vad jag kan tycka att "traditioner" är en löjlig grej. Alltså. Vissa traditioner är urtrevliga - men sorterna som finns bara för att sammanhanget är konservativt får mig att vilja skruva upp Asta Kask på högsta volym och protestera med plakat. Aja. Kanske inte min uppgift att förändra ridvärlden precis, fortsätter kanske istället helt enkelt bara att rida i precis hur rufsigt hår jag vill. Efter stallet blev vi hungriga. Bonnie tog med sig böcker och jag datorn och så slog vi oss ned på ett ställe i North Hollywood och jobbade och läste. På lördagen skulle jag och Bonnie åkt med en kompis till henne och kompisens mamma på staycation i Malibu. Men nu hade Bonnie feber så de planerna fick ställas in. Till allas besvikelse. Istället hängde vi hemma hela dagen. Donade i trädgården, åkte och köpte en rosbuske. Planterade den. Vattnade suckulenter. Satte upp ett litet nät som ska förhindra Goldie från att smita över till grannen. Såna grejer. Har byggt en mur som också är en plantering runt husets framsida och nu väntar jag ivrigt på att det ska börja växa och frodas så att den här lilla idén blir precis så snygg som jag hoppas på. På eftermiddagen hade jag och Per hunnit bli så trötta på barnen som var på ett rekordtjafsigt surgnällarhumör alla tre - att vi ringde in en barnvakt som tog över, och så smet vi iväg ett par timmar bara han och jag istället. Först ostar och ett glas rött på ett ställe i Studio City: Sedan bio: mordet på Orientexpressen på Cinemark. Cinemark är inte bara stans plånboksvänligaste bio - de har också helt otroligt sköna stolar. Såna stora, fluffiga man kan fälla bak. Ett ypperligt tillfälle att ta sig en riktig dundertupplur när man är på bio med barnen. Och med sin man visade det sig. Sov så sött genom nästan hela filmen. Väl spenderade pengar ändå! Är värdelös på tupplurar och om det är ett biobesök som krävs för att det ska hända så må så vara! Söndag: brunch med kompisar i Highland park. Och tänk vad ett litet break från barnen kan göra. Helt plötsligt var allt de gjorde bara gulligt och kul, jämfört med gårdagens stämning när det i ärlighetens namn säkert var vi vuxna som var minst lika gnälliga och missnöjda som barnen. Remy tog fullkomligt oombett på sig uppgiften att samla ihop all ketchup och senap som stod på borden och radade upp dem framför servitören som fick springa ut och ställa upp alt igen. Stackarn. Highland park är en so hip it hurts stadsdel i LA. Värt att kolla in! Kikade in på den här gamla med ändå supercoola bowlinghallen som vi definitivt måste åka tillbaka till en annan gång. Efter promenaden tog vi en fika på ett minst lika hippt bageri. Åt en chocolate chip cookie och en mjölkchokladsdoughnut som var så smarrigt att änglarna grät. Avslutande Highland park-trippen med ett besök på en vintage-butik som var så fullproppad med så snygga saker att jag var tvungen att förse mig själv med skygglappar och skynda tillbaka till bilen. Hur mycket vintagemöbler kan man knö in ett rätt så litet hus egentligen? Betydligt färre än vad jag redan lyckats med, om du frågar min man. Avslutade söndagkvällen på vårt favoritställe: det japanska spa:et Wi spa där man äter Bim bim bap, badar i varma och kalla pooler. Bastar i lera, ånga, is, jade eller salt - om vart annat, och ligger på ett varmt golv på tunna madrasser och slappar: finns inget bättre sätt att runda av en vecka på! Imorgon måndag! Det blir bra det med!
