Som vanligt på söndagen: ett litet skepp kommer lastat med bilder från helgen! Helt oefterfrågat. Men ändå! Varsågoda! I️ fredags: födelsedagsfrukost för den nyblivna 9-åringen! Och ledigt från skolan hade de eftersom det var Veteran’s day. Bonnie fick en fluffig tröja utvald av sin stilsäkra syrra; I️ övrigt mest böcker I️ paketen. Så glad att hon gillar att läsa så mycket! För att fira födelsedagen och den lediga fredagen lite extra åkte vi till Color me Mine. Ett härligt koncept dör ungarna får köpa varsin ”oglaserad” (hittar jag på det här ordet nu?) keramik-pryl, måla på och sedan få bränd eller vad det kallas, i ugnen. Vi skulle egentligen varit två föräldrar, men sedan blev den andra mamman sjuk, grannens barn ville haka och Rios kompis ville också följa med. Till slut var det jag och sex barn som hängde runt hela dagen. Och hade himla kul faktiskt! Firade med hamburgare och milkshake på In N Out efter. Lördagen var nästan lika stor som själva födelsedagen. 9-årskalas stod på schemat. Men innan det hade tjejerna sin tredje föreställning med musikalen 101 Dalmatiner som de varit med i. Jag var där och kollade igen. Jag minns skolpjäser när man var liten som något rätt så taffligt där den minst blyga men fortfarande blygs personen i gänget hade huvudrollen. Så är det inte I️ Hollywood. Nivån är otroligt proffsig och barnen i rollerna extremt proffsiga och superduktiga. Sen snabbt hem till kalasfix. Temat var neon och Bonnie ville ha partyt på kvällen. Tror det fick henne att känna sig nästan som en Mini-tonåring. Med film och sportiga lekar på schemat. Bästisarna från skolan; Cassidy, Sophia, Olivia, Grace och Lucas var bjudna. Och så Rio förstås. Som inte precis underlevererade på klädtemat. Så där gör hon alltid: smiter in på sitt rum och donar med sina kläder. Provar och provar om. Tyst och målmedvetet. Och så bam! Kliver hon ut ur rummet och har smällt till på en noga genomtänkt dunderoutfit. Rundpingis på garageuppfarten. Pizza. Och sen film. Och sen är alla ungar dragit hem kan man pusta ut och veta att nu dröjer det ett helt år till nästa gång. Söndagen var overkligt skönt oplanerad. Eftersom jag som vanligt missat att det var svensk fars dag, firades dagen enbart med att Per fick förslå något han var supersugen på att göra. Det blev att åka och provköra en bil vi är lite sugna på att skaffa. Jag älskar bilar så inte mig emot! Barnen surade dock på sig, och då fick vi bestämt påminna dem om de senaste veckornas kalasfix och fina presenter. Vapnet guilt trip är inte vackert, men är ibland nödvändig att använda när ungarna fastnat i ha och ha-läge istället för ge och ta. De har en fin pappa mina barn. En som aldrig dömer, som alltid får alla på bättre humör. En som gör allt för oss. En som har högst på sin lista att vi ska vara nöjda och glada. En som älskar oss utan att vilja ändra på oss. En pappa som är snäll och på många sätt osjälvisk. En pappa som aldrig är snål med kärlek eller beröm. Aldrig är snål med någonting faktiskt. Vi älskar dig så Per! Tack för den här helgen livet!
