Hörni, miljoner tack för alla fixa fönstret-tips! Nu är jag fullkomligt fullproppad med inspiration och måste smälta alla förslag ett tag. Men jag tror att jag kommer satsa på att sätta en hylla mellan de övre och undre fönstren. Där blir det fint att ställa någon blomma och lite böcker. På "undervåningen" hamnar kanske någon större blomma eller en golvvas. Asch. Vi får se. Jag ska fota hela rummet snart, för vi behöver en matta också. En stor jäkla mattrackare. Och vem vet, ni kanske har tips på såna också? Men som sagt. Återkommer med bild så att ni vet vad jag snackar om. Under tiden kan vi väl passa på att garva ihjäl oss åt den här kommentaren som jag hittade under det här inlägget: Än har Bonnie inte försatt mig i någon liknande situation, men en kompis till mig, Patrik, skulle hämta sina döttrar på dagis. Den äldsta springer lyckligt mot honom och och kastar sig i hans famn, när hon kramats färdigt vänder hon sig mot fröknarna som kommit efter ut i hallen och förklarar stolt att det här är hennes pappa, och han har minsann en JÄTTESTOR snopp. Patrik som fortfarande har sitt åh vad mysigt med en kram-leende kvar i ansiktet stelnar till samtidigt som han möter fröknarnas blick. Tystnad. För vad säger man? Att förneka påståendet verkar ju... onödigt, men att stå där på dagis och säga ja och bekräfta för personalen att det faktiskt stämmer, den kanske är jättestor är heller inget passande alternativ (jo visst serru, ungen har rätt, jag sitter inne på en riktig baddare jag). Jag vet faktiskt inte hur det gick. I vissa lägen finns helt enkelt inga lämpliga ord.
