Som vanligt på söndagen - vi dyker ner bland mina mobilbilder från helgen som gått och ser vad vi fångar. Lämnade Stockholm i torsdags morse, efter en körig onsdag och en rätt mastig väntande torsdag också. Så här såg det i alla fall ut i vårt suterräng-plan då. Tömt på möbler för att på fredagen skulle mattfirman komma och riva ut gammal matta och slipa trägolv. Imorgon måndag kommer nya mattan! Vi ska lägga in matta från svenska Ogeborg. Det passar fint med en mjuk matta över hela planet när det ligger så här under mark och har dåligt med fönster. Behöver mjukas till liksom! Vi har Ogeborgs matta (inte heltäcknings, utan en måttbeställd bit) även i vardagsrummet och har köpt en måttad även till sovrummet. De har exakt alla nyanser och strukturer du kan tänka dig, härlig ull och så är de tillverkade i Portugal. Hett tips om ni är på mattjakt. Familjeföretag som drivs av en supercool kvinna också. Ni ska förstås få se det färdiga resultatet inom kort! Tog elbilen mot Karlstad på torsdag morgon som sagt, och fick stanna till några gånger på vägen för att svara på mail och ladda. Men mot eftermiddagen var jag framme och då hade Theresa redan riggat hela den pop up-shop i Mitt i City-gallerian som vi haft torsdag till lördag den här veckan. Kl 18 skulle vi slå upp dörrarna för ett gäng VIP-gäster som blivit inbjudna genom gallerian, det var luftigt och Corona-säkrat mellan stolarna, alla fick ett glas bubbel och lite mat, och så intervjuades jag, Marie Hammarberg och Karolina Nolin om mode och entreprenörsskap. Marie som till vardags är kurator men också driver instagramkontot @stilkontot_, och Karolina Nolin som är konstnär. Jag hade inte träffat någon av dem innan, men vi har pratat och hörts en del genom lite gemensamma nätverk och engagemang och det var så kul att ses i verkligheten. Den sociala startsträckan var cirka 1 cm lång. Då menar jag alltså att den var kort. Eller snabb? Aja. Det kändes som att vi känt varandra länge. Under eftermiddagen hade barnen hoppat på tåget och åkt själva till Karlstad efter skolan. De fick ta ledigt på fredagen, det fick lösa sig på det viset. Per jobbar alla fredagskvällar under hösten och det går liksom inte att komma runt, dessutom ville barnen gärna träffa sin kusiner som bor i Karlstad, och jag ska resa bort även nästa helg och jag kände att tre helger på raken utan barnen blev för mycket för mitt arma modershjärta. Så. Efter dem långa dagen var det så mysigt att åka hem till min syster och barnen som låg och susade lite här och var i huset. Min syster med familjs hus är ett stilla litet paradis. Så ljuvligt att kliva upp här på morgonen och blicka ut över vidderna i sin tidiga höstskepnad. Sedan var det dags att åka in till stan och kunderna i butiken igen. Som onlineföretagare är det ju så oerhört kul med fysiska pop up-shoper och chansen att få träffa alla kunder irl. Ett sånt jäkla bra och kul gäng ni är alltså! Men började med ett försök till ostressig morgon med barnen och min lilla geniunge Remy som är så jäkla duktig på att rita alltså! Barnen fick vara med i pop up-en på dagen och varvade mellan att gå och spana i butikerna, ligga på golvet och rita eller hänga med skärmarna. På eftermiddagen just precis när de börjat tröttna (Remy klättrade som en apa på allt och Rio lång på golvet och rapade högljutt) dök min syster upp som en räddande ängel efter jobbet och tog med barnen hem. När vi stängt butiken pep jag och Theresa och min syster ner på stan och träffade upp Marie och ett gäng andra tjejer och käkade middag. Ni vet hur det ibland kan bli så där otroligt kul och äkta härlnivå supersnabbt med folk man inte egentligen känner alls? Det hände! Ljuvligt! Lördag. Fortsatt Pop up-butik och på kvällen tacos och film hemma hos min syster. Så skönt att slappa i myskläder i soffan då. Idag söndag åt vi först en sen frukost innan vi hoppade in i bilen och åkte mot Stockholm. Per hade bjudit hem ett par nyinflyttade LA-kompisar som precis ska få sin första bebis, på middag. Jag var väl ärligt talat så där pepp på att sitta och socialisera på engelska efter den långa helgen och sen den långa bilkörningen tillbaka. Men sen trillade de in och det var faktiskt så kul att hitta tillbaka till engelskan och se barnen låta de lite mer amerikanska delarna av sina personligheter komma fram. Jag var nästan nervös innan att det skulle bli svårt att snacka engelska så där med folk man inte känner så väl, men när en väl var ingång var det som att det var i förrgår vi flyttade från LA ungefär och jag kände mig plötsligt jätteglad att ha den här lilla biten av vårt förra liv här i Stockholm,
