Det är väldigt lätt att drabbas av de där overkligt filmiska känslorna när man är i en ny stad, i ett nytt land. Och kanske alldeles särskilt i Los Angeles. Allt man ser och gör här har man upplevt förut, i någon av alla de där filmerna. Som nu, när jag sitter med en stor soy mocha latte, har träningskläder på mig, just har lämnat av barnen på skolan och väntar på min bil som just lämnats in på en kvarts interiör och exteriör städning. Oklart varför, men just de här små, vardagliga sakerna är det som känns bäst och allra mest pirrigt och fint med det här äventyret vi är ute på.
