Det funkar visst att gnälla ibland - bara timmar efter förra inlägget, kl halv sju i morse, föddes Bonnies och Rios bror, min och Pers son. Han är så ljuvlig och luktar så gott och vi är helt tokiga i honom allihop. Han mår bra, jag mår fint - jag är så tacksam och lycklig och trött och mosig - allt på samma gång. Återkommer när vi vilat lite! Puss på er!
