[caption id="attachment_139" align="aligncenter" width="690" caption="Om allt går vägen blir vi snart en till som använder gröt och yoghurt som hårvax i familjen."] [/caption] Jag vågar aldrig riktigt ta saker och ting för givna när det gäller barn och graviditeter. Därför säger jag att vi om allt går som vi hoppas blir fyra i familjen i höst. Det kommer att bli ganska exakt två år mellan Bonnie och hennes lillasyster. Bonnie dök upp som en liten överraskning, men den här gången var vi mer redo. Även om det kanske gick lite snabbare än vi kunnat ana att bli gravida igen. Men varje gång jag tänkt så får jag genast fruktansvärt dåligt samvete. Vad spelar ett halvår hit eller dit för roll? Man ska bara vara innerligt ödmjuk och tacksam att man ens kan få barn. Inget annat. Huruvida det är bäst för syskon- och familjerelationerna om det är två, tre år eller som mellan mig och min helsyster åtta år mellan barnen är säkert högst individuellt och beror nog mest på föräldrarnas inställning och ork vill jag tro. Det finns säkerligen för- och nackdelar med alla upplägg och varianter. Jag har märkt att de flesta verkar väldigt övertygade om att just deras sätt att ha sin familj är det allra bästa. Och det är ju fantastiska nyheter. Att alla verkar bli nöjda med sin egen lösning menar jag. Jag har haft den stora lyckan att må bra också under den här graviditeten. Förra gången kunde jag må lite illa av och till (vilket verkligen inte är mycket att klaga på, med tanke på hur jobbigt vissa har det), den här gången har jag i stället varit fullständigt osannolikt trött. Och då får jag ändå sova bra på nätterna. Jag är så trött förstår ni att jag klockan fem varje eftermiddag fullkomligt brakar ihop. Orkar bara ligga i soffan och pusta. Kasta lite boll till Bonnie. Kolla lite Teletubbies. Peta i mig något att äta. Det är allt min kropp förmår. Innan jag kvicknar till vid åttasnåret igen. Men i övrigt, absolut inget att klaga på. Tycker jag i alla fall. Övrig familj (läs Per) kanske har ett och annat att säga om känslostormar utöver det vanliga också. Men så är det ju. En graviditet går ju sällan obemärkt förbi. Har ja missat nåt nu? Något mer ni undrar över? Och igen. Stort tack för alla gulliga kommentarer!
