Om ni undrar varför det händer rätt lite här just nu, är det för att det på det stora hela händer väldigt lite just nu. Vi är hemma hos min mamma och ägnar oss åt att göra absolut ingenting. Och man behöver det. Jag behöver det. Efter tre veckor ensam med sommarlovslediga barn har jag lärt mig att alla typer av projekt som kräver packning, transport och att packa tider gör mig stressad och skälig och grinig vilket inte är kul för någon. Allra minst barnen förstås. Så nu övar jag mig på att inte bli rastlös av minsta möjliga stimulans. Och det går väl hyfsat bra får jag säga. Hellre lätt uttråkad men snäll och glad, än strapatsrikt och tjurigt. Intalar jag mig.
