[caption id="attachment_11446" align="aligncenter" width="612" caption="Lisa Carrol"] [/caption] Härom dagen gick jag förbi det där urhärliga barnmärket Livlys (men det ryktas om att man snart också kommer göra vuxenkläder också, och till hösten utökas utbudet för pojkarna!) fina butik här i Stockholm. Och fick prata med Lisa Carrol som är designer, grundare och vansinnigt rar. Det är något med härliga barnkläder som får mig att bli fem år igen. Ni vet när man liksom kutade mellan de olika boxarna i smågodisaffären medan snålvattnet rann som en fors efter en och man lastade ner slev efter slev i påsen. Man var så uppspelt att man liksom inte kunde ta det lugnt, samtidigt som man förstås hade en rätt genomtänkt strategi någonstans i bakhuvudet. Det gällde ju att inte missa någon smak. Lite sån blir jag i ljuvliga barnklädesaffärer (eller när man får stora säckar kläder från någon av kompisarna med äldre barn. Inte riktigt samma sak. Men inte långt ifrån heller). Jag jäktar runt. Är så sugen på att klämma och titta på nästa fina pryl att jag inte hinner stanna upp och glo mig mätt på den första. Och just Livlys kläder är sådana som man kommer spara i den där nostalgilådan som man hoppas att ens egna barn vill ta fram och naaaawww-a över när de själva får barn någon gång i framtiden. Bonnie är inne i en fas där hon gärna vill bli påannonserad vad hon än ska göra. Så fort hon fått på sig kläderna på morgonen kommer hon och viskar i mitt öra att nu vill hon gärna bli presenterad (jättesvårt ord att säga tycker Bonnie. Låter helt olika varje gång. Pissentirad. Pässentirad. Prissintidad). Och måste man säga något i stil med "Mina damer och herrar, får jag loooooov att presentera: BOOOOONNIE BLAAAAAAAAAANKENS!!!!!" Och sedan dyker hon upp. Oftast lite kryptiskt leede först för att sedan brisera i någon avancerad pose eller ett plötsligt skutt. Varpå Rio lärt sig att hon måste applådera våldsamt. Så då gör hon det. När jag kom hem med nya fina Livly-kläder skissade Bonnie förstås snabbt ihop en storgala med hela presentationstjottaballongen och så själva stjärnan då som när hon till slut gjorde entré bjöd på lite blandade småhopp.
