Det vi fantiserade om när vi började prata om att flytta utomlands ett tag för några år sedan, var att fyllas med nya intryck. Maxa livet liksom. Utsättas för saker som skulle få oss både att må bra och kanske utvecklas och tänka nytt. Träffa nya människor, smaka nya smaker, och se nya saker. Söndagar är ju min absoluta favoritdag i veckan, har nog alltid varit faktiskt, men nu och här är söndagarna veckans verkliga kronjuvel som brukar bli en perfekt blandning av lugnt och slappt ihop med någon liten utflykt till någon plats vi gillar eller där vi inte varit förut. Idag åkte vi bara ett par kilometer öster och uppåt i bergen, mot Hollywood reservoir. En fin liten damm och promenadslinga i en liten dal verkligen mitt mitt mitt i Los Angeles. Barnen hade med sig sina cyklar, och det som bara skulle bli en kort glutt slutade med att fyra små superstarka ben utan minsta gnäll trampade sig den femkilometer långa turen runt sjön. Howdy 70-tal! Trampa, trampa, trampa. Man var tvungen att ta många små pauser för att orka. Sedan kunde man cykla vidare. Älskar alla de här vackra bruna nyanserna tillsammans. Några magra stackars... renar? (gissade Bonnie) eller rådjursvariant eller vad det kan vara, knatade bland buskarna längs en brant. Och ibland när man bara kunnat cykla i två veckor så ramlar man och får skrubbsår och då kryper hon ihop i min famn som en liten apa och gråter min axel blöt, och jag är så tacksam över att jag får trösta henne, hålla henne, få allt att kännas bättre. Ett par korta sekunder stannar liksom allt upp och jag andas in henne, pussar henne, berättar hur mycket jag älskar henne. Och hon vill ingenstans. Slingrar sig inte. Och kärleken är så intensiv att jag blir överväldigad och nästan börjar gråta jag med. Och efter cykelturen var de minsta små benen så trötta att hon de sitter på somnade i min famn lagom till brunchen serverades. Och på tal om, jag vet verkligen inte vad egentligen, kanske det där jag skrev i början? Jag vill i alla fall påminna er om att inte glömma av det fina i att ge sig ut på äventyr lite då och då. För mig är det de där stunderna utanför rutinerna som får mig att verkligen gilla livet. Det handlar förstås inte om att flytta till en annan kontinent nödvändigtvis. Snarare att inte bara acceptera ekorrhjulet och dagar som bara går, utan försöka göra något litet, litet fint med alla måndagar, tisdagar, onsdagar, torsdagar fredagar och ja, hela veckan. Öppna en flaska alldeles för dyrt rödvin en tisdagskväll. Sluta tidigare en dag och ta med barnen på museum. Säga ja när barnen ber om fulpizza med bea, fastän det är onsdag och du hade planerat en annan middag. Gå till badhuset och duscha alldeles för länge och göra inpackning i håret och sitta i bastun och prata med ungarna. Bestämma att hela familjen äter kvällsmaten på café varje torsdag. Ha disco med kidsen och fuldansa i köket till Eric Saade på högsta volym. Töntiga exempel här kanske. Men vad jag vill säga är att det är så otroligt lätt att fastna i sina egna krav på hur livet ska levas. Man har regler, krav och förväntningar på sig själv och familjen hit och dit och ibland är det så oerhört skönt att bara... totalskita i nyttig mat, familjebudget och att lägga sig i tid, och ge sig iväg på ett litet äventyr i stället.
