Är de nakna?, tänker ni. Nej, vi är på stranden. I badkläder. Som inte syns på bilden. Idag har vi, jag och Per alltså, firat fyraårig bröllopsdag. Tillsammans med övriga gänget som vi semestrar med här och som också var med i Las Vegas när vi gick åstad. Ja, barnen var ju förstås inte med då. Ingen av dem var född, men Bonnie låg i min mage. Det sägs ju att småbarnsåren ofta är de tuffaste för ett förhållande. Sömnbrist, tillsammanstids-brist och alla de där konflikterna som kommer med de stora (men härliga) förändringarna som barn innebär. Men jag måste säga att småbarnsåren hittills varit de (utan någon som helst konkurrens) bästa åren i mitt liv. För att jag fått dela dela dem med Per. Visst har vi tjafsat ibland. Men skratt och lycka har ändå varit tusen gånger mer av. Han är fantastisk min man. Snäll, klok och rolig, och jag älskar honom så som jag i min vildaste fantasi inte hade kunnat föreställa mig att man kan älska en annan människa. Jag känner mig så enormt lyckligt lottad över att vi hade turen att hitta varandra och jag är så jävla TACKSAM över varenda dag och timma, varenda sekund jag får dela mitt liv med honom.
