Jag vaknade i morse med en så stark känsla kring ordet frid. Det vibrerade i huvudet, och jag vet inte varför. Kanske något jag drömt, eller fragment av alla jullåtar från första advent som fastnat? Hur som helst så har jag återkommit till det här ordet hela dagen. För att jag för första gången så där på riktigt kände hur oerhört trösterikt det är. Frid. Något vi verkligen kan unna oss av så många anledningar just nu. För att det varit ett minst sagt rörigt år. För att vi ändå inte kan göra så mycket annat just nu än att ta tillfället och lugnet i akt och vårda våra inren. Och för att oavsett om du firar jul eller inte, eller om du får fira en annorlunda jul och känner dig ledsen över familj du inte kan träffa, eller om du har för mycket att göra och är stressad, eller oroar dig över framtiden och allt som känns så svårt att greppa. Så kanske det är läge att bara släppa eventuellt kontrollbehov och acceptera sakernas tillstånd en stund. Skjuta upp de stora besluten till senare. Stänga av grubbleriet ett tag. Sluta fred med sig själv och andra, och kliva in i en liten stilla paus. Tänk så mycket bra som kan komma ur det? Kanske den bästa julklappen att både få och ge?
