Idag var Bonnie på inskolning på sin förskola - eller pre school som det heter och som hon är mycket noga med att säga. Hon var där ett par timmar själv och berättade att hon i och för sig gråtit en skvätt när någon av de andra barnen börjat prata om sin "mommy" - då slog storlängtet till - men att det på det stora hela varit hemskt spännande, nervöst, kul, läskigt och rätt coolt på en och samma gång. Jag är så imponerad av den här lilla människans karaktär. Även om hon i och för sig igår efter att vi varit där tillsammans ett par timmar och hon kämpat med blandade känslor av blygsel och leklust sa "att hon var nära att ge upp och åka tillbaka till Farsta igen" - så finns det ändå något i henne som bestämt sig för att ge detta en chans. Jag förstår verkligen att det är både nervöst och läskigt att vara helt ny och dessutom inte kunna språket (hey, jag är ju typ i samma sits själv!) - men någon slags nyfikenhet blandat med en känsla av att hon liksom bara bestämt sig för att det här kommer bli bra, gjorde att hon sammanfattade den här dagen med att till slut säga att hon längtar till måndag när det är dags för pre school igen. Jag håller tummarna att hon kommer trivas. Trivs inte hon kommer nog aldrig jag heller kunna trivas här. I övrigt: ny grej det här mer att man ska packa med lunchlåda till barnen. HUR ska man kunna hitta på vettiga, varierande och nyttiga saker att stoppa i den där lådan varje dag?
