Varje år på födelsedagen måste jag säga samma sak här i bloggen: födelsedagar ska firas! Varför? Därför att det är ett så ypperligt tillfälle att stanna upp och ge sig själv och snudd på förvänta sig lite extra kärlek av dem runt runt omkring. Jag brukar förbjuda alla självkritiska tankar, och istället bara överösa mig själv med gränslös självkärlek. Det kan man väl få unna sig en dag om året? Och oftare än så kanske, även om jag tror att en lagom dos självinsikt och självdistans oftast är bra att bära med sig. Har firats med frukost på sängen, presenter, ett helt fantastiskt fint litet kärleksbrev från Bonnie. Lite shopping och lunch med kompisar, manikyr och pedikyr med Bonnie och Rio och på kvällen thaimassage, middag och åk på Mulholland drive i min fina gamla Mercedes cabriolet från 79. Nu är jag så trött plötligt att ögonen känns som små torra öknar och kroppen längtar efter vila. 38 år! Det här gjorde jag bra (även om just det här med den nya jättestora siffran är helt sjukt svårt att greppa. Men det säger min mamma som är 66 att hon också känner om sin ålder. Efter 30 någonstans är det nog så det är. Omöjligt att identifiera sig som så där "vuxen" som pappret säger att man är.
