...lyser plötsligt. För när man drar igång en massa projekt, och tycker att man har allt i huvudet och att det mesta känns glasklart, så kan det vara så att man kommer på att dem man samarbetar med kanske inte alls har nyckeln till min hjärna och kan blue printa det som försiggår där. Då måste man helt enkelt sätta sig när och formulera det där glasklara surret (låter ju motsägelsefullt, men lite så känns det faktiskt) till något väldigt kärnfullt och konkret. Och det är nyttigt också för mig, visar det sig. Inom inte allt för lång framtid sjösätts - om allt går som vi hoppas - ett projekt som jag drömt om att göra länge. Förutom att äta holländsk lakrits och tänka så det knakar på allt detta, har jag också anmält mig till en kurs i fotografi på UCLA. Plötsligt är det så mycket som händer och jag är både taggad och megasugen på.. ja, ALLT, snudd på. Känner mig stark, utvilad och hungrig (Och Galen? Ni tycker att det verkar som att jag borde lägga till det också?Ja.) som en jävla jävel idag.
