Ni vet hur man brukar säga att en viktig sak att ge sina barn är att hjälpa dem att hitta sina talanger, det de är bra på. Att liksom lyfta fram de där sidorna där de kanske har lite extra lätt för sig. Det är ju på många sätt klokt menar jag. Stärkande både för självförtroende och självkänsla, och underlättande när barnet blir tonåring och vuxen och ska börja söka sin väg i livet. Nu är ju Bonnie bara ett och ett halvt år, och är en alldeles vanlig unge (alltså inte en sån där Rainman eller Mozart som liksom är född med en viss superbegåvning) och det är kanske lite för tidigt att ringa in vad hon gillar mest eller är bra på. Förutom på ett område. Där glänser hon verkligen. Har sån balans och är så modig och tuff att mitt lilla modershjärta fullkomligt hisnar: Ruschelkaneåkning (eller rutschkana som vi vuxna envisas med att säga). Jag ser liksom framför mig hur hon blir uttagen och får tävla i ruschelkane-SM 2023. Och finns det ingen sån sport då heller får hon väl bli den som grundar tävlingsgrenen (som några år senare självklart blir 1000 gånger viktigare än 100-metersloppen i OS. Usain Bolt, who?). Vad man håller på va? [youtubeplay id="OIr2sqr9BUw" width="480" height="385"]
