Alltså, ser ni hur enorm den här bilen är? Jag vet inte hur jag ska fota för att verkligen fånga storleken. Vår hyrbil. En GMC Yukon. XL. GMC Yukon XL heter den. Vi kan liksom ställa in dubbelvagnen i bagageluckan utan att fälla ihop den. Man for ropa till barnen i baksätet om de ska ha en chans att höra. Och att fickparkera den här besten är en uppgift som framkallar så mycket kallsvett att man börjar undra om det redan är dags för klimakteriet. Den är så maxi att vi knappt kan använda den. Vi hade förbokat en med svenska mått mätt ändå rätt stor kombi genom hyrbilsfirman, men när vi skulle hämta ut den kollade tjejen på vårt bagage - fyra små resväskor och en vagn - himlade med ögonen och förklarade att i den bilen skulle vi aaaaaaaaaldrig få plats. Inte en chans. Så här i efterhand inser man ju att, så klart vi hade fått plats - man får väl bara knöka lite. Packa smart. Men det är kanske inte amerikaner, som alltid verkar tycka att the bigger, the better gäller på något vis, vana vid. Men just då var vi så så trötta efter flygresan att vi liksom bara accepterade hyrbilsfirmatjejens förslag om en större bil. Och en avsevärt större prislapp. Å-kääääääääj, gapade vi liksom bara helt lamt och menlöst. Gud vad lätt det är att lura en jetlaggad familj. Man går med på vad som helst, bara man snabbt som ögat får lägga sig ner och sova. Det står många snygga bilar i garaget där vi bor. Hade jag fått välja en hade det nog blivit den här sköna muskel-Mustangen.
